Hellu!
Igår var vi hos my då. Vi käkade tårta, skit god, körde dansmatta och så. Har inte kört dansmatta på tusen år så det var jätte kul, fick ganska bra resultat ^^
Läste sedan klart dear nobody. Det slutade inte lyckligt som jag hoppats men slutet va inte för dåligt. Kanske ska säga vad boken handlar om. Det är en tjej som heter Helen och hon blir gravid med sin pojkvän Chris och de vet inte vad de ska göra och så vidare.
Jag fick låna några Jane Austen filmer av min kusin. Jag och syrran såg på En ung Jane Austen, den är skit bra! Sen såg jag på Northanger Abbey. Den boken har Jane Austen skrivit och var jätte bra. Den handlade om en tjej, Catrine som fick bo hos några släktingar i Bath några veckor då träffade hon en präst, Henry Tilney ( Som var skiiit söt ) och ja. Det är lite trubbel men det blir lyckligt slut.
Sedan i morse såg jag på den sista, Mansfield Park. Den var lite svår att fatta men det var en tjej som jobbade eller något på ett gods och så vare en kille som frågade om hennes hand men hon ville inte och så gillade hon en annan. Bla bla. Det var Jane Austens favorit men jag gillade den inte alls!

Idag har jag och syrrans gjort pumporna. Har annars bara kollat på tv, det har vart så dåligt väder. Men jag har varit ute med hundarna lite.






Fina va?

Hellu!
Sitter på pappas jobb, internet funkar inte nere i stugan tyvärr. Försökte i morse men fick ingen täckning. Aja, ska på födelsedagsfest hos min kusse my. Kanske tar någon bild men det blir svårt att ladda upp utan internet. Ja. Kan lägga upp efter lovet kanske? Men jag ska göra pumporna idag, eller imorn. De kommer det bilder på. Jag älskar pumpor, det får man lite halloweenkänsla av i alla fall.
Håller på och blir klar med skolboken också, dear nobody. Har mindre än 20 sidor kvar men den är så bra, så spännande att man kan inte sluta läsa. Det går inte! Och det är en engelsk bok, ja. Jag fattar typ allt, vilket är konstigt för jag är inte mvg-barn på engelska.



Maha, de där smilisarna e söta ^^

Jag vaknade på morgonen utvilad. Jag andades lugnt ut, min kropp hade äntligen besegrat chocken och jag kunde vara mig själv igen. Laila, min bästa vän, som jag saknat innerligt mycket under de ca två veckor jag bott här. Två veckor, ofta det bara gått så kort tid? Det hade hänt så otroligt mycket under den retsamma tiden. Jag hade träffat Jacob, den var den största och bästa händelsen. Han hade fått mitt liv att börja, jag fattade inte hur jag kunnat leva innan jag visste att han fanns. Laila skulle bli så avundsjuk när hon såg honom, hon letade alltid efter något nytt ögongodis som hon kunde lägga beslag på, men hon hade lovat heligt att hon inte skulle ta Jacob i från mig. Jag skulle aldrig kunna förlåta henne då. Jacob betydde allt för mig. Jag andades lyckligt. Att jag äntligen hittat honom igen fick min kropp att sprudla av glädje. Jag hade trott att han var borta men nu var han tillbaka i mitt liv. En behaglig bild dök upp i mitt huvud. Jacobs vackra rödbruna kropp nedstänkt med havsvatten, han log och närmade sig mig. Jag stönade tyst och reste mig från mitt drömmande. Vi skulle åka och hämta Laila om bara någon timme. Planet skulle landa klockan tio på morgonen så vi skulle bege oss av någon halvtimme innan.
Jag ställde mig framför spegeln och tittade in i mina ljusblå ögon. Jag kände mig vacker idag, kanske för att mitt ansikte inte längre pryddes av ett surt ansiktsutryck. Jag kammade igenom mitt hår och redde ut tovorna, sedan satte jag på mig ett par mörkblå jeans och slängde på mig en t-shirt. Laila skulle säkert kommentera det, men jag hade alltid slapp-kläder på loven och helgerna. Kanske skulle jag ta något bättre när jag nu sedan skulle träffa Jacob? Jag satte kvickt på mig mina vita plupp-örhängen och spände fast ett gammalt armband runt min handled. Det får duga för idag.
Jag gick snabbt ut i köket där pappa gjorde frukosten, som vanligt. Resten av familjen tänkte ta sovmorgon efter filmkvällen igår. Mamma, syrran och brorsan hade suttit och grinat och snorat till titanic. Att min 10-åriga brorsa grät till den fattade jag inte, men världen var full av överraskningar.
Pappa ställde snällt ner ett glas apelsin juice och en skål med gröt framför mig. Gröten kändes helt plötsligt lika motbjudande som om jag skulle äta tjocka äckliga maskar. Jag vände kvickt bort huvudet och andades djupt. Varför var jag nervös? För Lailas omdöme om Jacob?
Jag slevade i mig gröten, den hade förvandlats tillbaka till sitt ursprung, kanske hade jag hittat ursprunget till min nervositet.
Sedan satte jag frustande i mig juicen och satte skålen och glaset i disken.
"Hungrig idag?", frågade pappa och vände blad i tidningen.
"Nja, jag tänkte gå och vila lite till"
Jag hade bestämt mig för att förbereda mig som bäst för mötet med Jacob senare idag så skulle jag fundera ut lite bra samtalsämnen. 'Var har du varit och vad har du gjort?' trodde jag inte skulle funka. Kanske intressen eller sådant. Nej, det var för vanligt. Jag dunkade lätt handen mot pannan då jag satte mig i soffan i vardagsrummet.
"Tänk Elena tänk"

Pappa och jag satt i bilen och körde genom Forks. Jag hade inte varit uppe i staden på jätte länge, jag hade varit nere i La push den mesta tiden. Jag rös till, vargen. Att jag ens klarade springa ut till bilen var helt otroligt. Forks highschool körde vi förbi i solskenet, jag tittade dystert upp där jag om några månader skulle tillbringa några år av mitt liv.
Vi kom fram till flygplatsen, pappa körde av vägen och parkerade bilen. Vi gick in i byggnaden och väntade på att Laila skulle dyka upp. Mitt ansikte hade återigen fått sitt dystra ansiktsutryck fastklistrat.
"Le lite", sa pappa som om han läst mina tankar.
Jag log ett fejkat leende i rättan tid för bara några meter i från mig kom Laila springande med väskorna i högsta hugg.
"Hej", skrek Laila förljust och kom fram.
"Hej", sa jag glatt. Mitt leende var nu alldeles äkta.
"Jag har saknat dig", sa Laila och slängde armarna om mig i en stor kram.
"Jag har saknat dig med", sa jag när hon släppt mig. Jag mötte hennes blåa ögon och mina egna ögon släppte ifrån sig några ensamma tårar.

Hellu!
Började dagen med matte, vi jobbade på några papper inför det stora provet efter lovet. Sedan vare idrott och vi skulle presentera övningar till en speciell övning vi fått. Min kamrat, eller vad man säger, var inte där så jag fick vara med (Hyper-) Anna  Det var kul och vi flummade igenom övningarna XD Efter lunch vare samhällskunskap. Vi körde heta stolen och argumenterade om olika påståenden.

Hemma har jag suttit och läst boken. Kommer bergis vara klar med den efter helgen men det blir bara skönt så kan jag läsa Harry Potter sen. Det är bara 3 veckor kvar imorgon! OMG!!

Ska ladda upp fler bilder, men nu sitter jag på 'slö' datan för den andra hackade så det får bli under lovet om internet funkar. Nu måste jag också gå och skriva berättelsen på en annan hemsida, har bara skrivit ett inlägg denna vecka. Laddar upp här imorn, så ni vet

Det var den natten allting började. Caitlyn låg i sin säng och vände och vred på sig i sömnen. Ett isande jämmer fyllde hennes rum och hon satte sig fort upp och vände sig om i rummet. Men ingen var där men jämmret fortsatte och varenda nerv i Caitlyns kropp frös till is. Hon vågade sig på och kastade en rädd blick ut genom fönstret på gården, men inte en endaste själ syntes till. Jämmret fortsatte ett par minuter, hon tyckte det lät som en kvinna, som skrek i förtvivlan. Hon vågade inte springa till sina föräldrar på andra sidan huset i fall att hon skulle möta något på vägen. Jämmret slutade kvickt och lämnade efter sig en besvärlig tystnad. Caitlyn la sig ner på kudden och kikade sig omkring, sedan vände hon sig om och somnade kvickt.

Andra natten vaknade Caitlyn av att samma jämmer fyllde hennes öron, men den här natten hördes det som om källan till det obehagliga ljudet kom från någonstans i hennes eget rum. Caitlyn hade blivit lite nyfiken och kikade omkring men ingen annan en henne själv befann sig i hennes rum. Fast jämmret skrämdes endå, hon undrade vad det var för något som fick det att låta så hemskt. Men mer kunde hon inte fundera på förrän ljudet stängdes av kvickt, som om det var inspelat. Hon lade sig ner och somnade om men den här natten med en orolig klump i magen.

Caitlyn låg den tredje natten och svävade fritt i sina drömmars land när någon helt plötsligt ruskade till henne och hon vaknade med ett litet hest läte. Hennes ansikte förvreds i rädsla och ännu en gång såg hon sig omkring i sitt tomma rum. Vem var det som hade väckt henne?
Hon vågade sig på och kikade ut över fönsterkarmen ut på den tomma gården. Det enda som syntes var en virvelvind av damm, som om någon stått och stampat där precis. Men ingen syntes, inte en endaste själ.

Den fjärde natten vaknade Caitlyn av att samma höga jämmer fyllede hennes rum, ingen syntes i rummet men när hon kikade ut möttes hennes stora ögon av en kuslig kvinna. Kvinnan har ett inskunket ansikte och hennes kropp är väldigt grumlig, som om den var osynlig. Hon gick varv efter varv runt gården och skriker sitt jämmer, till sist tar jämmret slut och Caitlyn ser hur den genomskinliga kvinnan går ett sista varv innan hon vänder håll och gick med långsamma steg runt husknuten och ur sikte.
Caitlyn tassade fort in i salongen och kikade ut genom dubbelfönstren där. Kvinnan öppnar ytterdörren med en skakande hand och sedan försvinner in i den. Caitlyn hör hur den gnisslar och sedan slår igenom med ett dunk.
Sedan hör hon släpande steg ute i hallen, stegen dämpas stegen då de förs över trappstegen.
Caitlyn vet inte vad hon ska göra, herrgården där de bor är mycket stor och hennes föräldrar sover på andra sidan så hon kan inte springa dit fort nog. Och enda vägen dit leder genom hallen, vilket leder förbi trappan ...
Caitlyn slog handen för munnen när kvinnan kommer in i rummet. Hon ställde sig framför Caitlyn och tittade på henne med trötta mjölkvita ögon. Caitlyn ville skrika högt av rädsla då hon såg rakt igenom kvinnan men förmår sig inte att förstöra det här kusliga ögonblicket.
Kvinnan öppnade försiktigt munnen och rörde på läpparna, men inget ljud kom i från dem. Vilket Caitlyn tyckte var konstigt med tanke på jämmret som hon skriket alldeles nyss.
Caitlyn bara stirrade in i spökets ögon, till sist lämnade kvinnan henne och försvann nedför trappan igen.

Dagen efter berättade Caitlyn om händelsen för sina föräldrar, de berättade för henne att flera av de som bott i herrgården sett ett spöke, pigan som hon kallades. Hon hade fått en dödsfödd pojke och han hade begravts vid sidan av huset för kanske 200 år sen. Pigan letade fortfarande efter honom efter alla dessa år.

Jag staplade fram så fort jag kunde. Jag hade helt glömt bort mötet med vargen för bara några få timmar tidigare idag.
Det tog oerhört lång tid att komma fram, mina ben betedde sig som ben gör när man drömmer att man inte kommer någonstans, som om man sprang i kvicksand.
Måste träffa Quil, tänkte jag bestämt när jag såg stranden. En lång kille med samma hy som Jacob stod på mitten av stranden och pratade med någon. Men ingen av dem var Jacob, Jacob var mycket större.
Min fart sänktes betydligt när jag till sist, efter ungefär 100 år kändes det som, när jag sprang över stranden. De båda killarna vände sig om när jag var cirka 50 meter ifrån dem. Det var lite pinsamt, de tittade på mig hela vägen innan jag kom fram till dem.
Jag rättade fort till håret så det låg rätt och kände mig om kinderna, de var varma, perfekt, de var säkert helt rosiga.
Jag tittade sedan upp på de båda männens ansikten, de måste vara män, i varje fall unga. Ingen i min ålder var väl så där stor? I och för sig, Jacob såg också ut så och vi var lika gamla.
Båda deras ansikten log glatt åt mig. "Hej", sa den ena. "Jag heter Quil"
"Hej", svarade jag och andades ut efter springningen. Båda killarna var söta men den andra var sötare om jag ska vara ärlig. Sluta, sa jag till mig själv. Du gillar Jacob, ingen annan.
"Är du Elena?", frågade den sötare killen. Jag blev helt stel av skräck, hur visste han vem jag var?
"Ja.. ", sa jag prövande. Quil tittade på mig med höga ögonbryn.
"Det där är Embry", sa Quil och boxade till Embry på armen. Embry grimarserade lite innan han tittade på mig.
"Jacob har pratat om dig", sa Embry.
"Jaha", sa jag. Inom mig sjöd jag av gläde, han hade pratat om mig med sina vänner, kanske han .. ? "Var är han?"
Quils leende bleknade. "Idag borta. Imorgon, här"
"Oh", sa jag. "Kan ni inte ringa honom och säga att jag gärna vill träffa honom"
Quil blinkade och fiskade upp en mobil, Embry såg sur ut. Han tittade på Quils mobil som om det vore en gift orm. Min blick drogs till Quil som slog ett nummer och satte luren mot örat.
Spänningen var oliglig för mig.
"Tja Jake, det är Quil", sa Quil och fnittrade lite. En paus då Jacob i andra luren svarade. Oh, jag skulle kanske träffa honom redan imorgon, då kommer Leila också!
"Du Jake", sa Quil. "Jag har en dam här som gärna skulle vilja prata med dig"
Jag frös till is, skulle jag få prata med honom, nu? Vad skulle jag säga?
"Vem tror du?", frågade Quil. "Det är inte Leah så du har nog bara ett alternativ kvar"
Quil blinkade åt mig och skrattade.
"Nej Jake, det är inte Bella heller, okej då har du bara ett alternativ kvar nu då"
Jag väntade förväntansfullt, kanske skulle jag fråga var han varit.
"Pucko, vet du inte?", frågade Quil. "Det är Elena"
Det blev tyst, nu visste han att jag var här. Jag andades djupt, glädjen for i mig okontrollerat.
"Jake, är du kvar?"
Han svarade, jag såg det på Quils min. Embry stod och studsade nervöst bredvid honom. Varför var han nervös?
Quil tog luren från örat, höll för med ena handen och viskade åt mig. "Jag trodde han svimmade först" Han skrattade och satte luren mot örat igen.
"Ja, det kan du få." Han tog luren från örat en andra gång och räckte mobilen till mig. Jag tog emot mobilen med fumliga fingrar och satte luren mot örat. Jag andades innan jag sa något, min andning hördes konstigt i mobilen.
"Jacob, det är jag. Elena", sa jag nervöst.
"Hej", sa Jacob. Han lät glad.
Gud vad jag hade saknat hans röst, den var så vacker, så magnifik.
"Hej", sa jag. "Var har du varit?"
"Förlåt", sa Jacob ledsamt. Jag mindes när jag hörde hans sorgsna röst vad jag känt då han inte dykt upp på stranden för ungefär en vecka sedan. "Det uppstod komplikationer, jag är ledsen. Kan vi inte ses någon annan gång. Imorgon?"
Mitt hjärta hoppade av glädje, jag misstänkte att det syntes genom mina ögon hur glad jag blev av att tala med honom. Jag försökte hålla mitt ansiktsutryck neutralt, det kändes inte helt rätt att visa mitt stora leende framför Quil och Embry just nu. De lyssnade på allt jag sa och det kändes lite pinsamt.
"Ja, visst", svarade jag. "Min kompis kommer hit med flyget imorgon men är det okej om hon följer med imorgon?"
"Ja", sa Jacob stelt. Det kändes på ett bra sätt att han helst ville träffa mig ensam.
"Hon stannar bara några dagar", sa jag. "Hon är jätte snäll, du kommer gilla henne"
Jag hörde på Jacobs röst att han log, konstigt nog kan man göra det ibland. "Visst, vi kan väl ses klockan tre på stranden imorgon eftermiddag?"
"Perfekt", sa jag. "Då ses vi"
"Vänta", sa Jacob. "Kan jag få ditt mobilnummer"
Jag log och sa siffrorna till honom. Han upprepade dem efter mig och lade dem på minnet.
"Hejdå", sa Jacob. "Vi ses imorgon"
"Ja", sa jag längtansfullt. "Hejdå"
Jag stängde försiktigt av mobilen. Mina fingrar lydde mig inte, de var alldeles för mjuka och kittlande.
Jag gav Quil tillbaka sin mobil och tackade. Han log och sa att han var tvungen och gå. Jag vinkade hejdå till grabbarna och begav mig på väg hemåt.

Jag tog upp min egen mobil ur jeansfickan och knappade in Jacobs nummer och sparade.
Jag funderade, skulle jag ringa Laila och berätta? Jag kastade en blick upp på molnen som svävade förbi, alldeles omedvetna om vad glädje och kärlek var för något.
Jag behövde inte ringa henne själv, när jag precis kommit ifrån den otäcka sanden och äntligen fick gå på plan mark igen vibrerade min mobil i min hand.
"Elena", svarade jag glatt.
"Hej gumman", sa Lailas röst. "Jag kommer imorgon"
"Jag vet", sa jag roat. "Det ska bli så kul"
"Jaaa", nästan skrek Laila. "Oh gud vad jag saknar dig"
"Saknar dig med", sa jag.
"Träffat Jacob än då?" Hon lät medlidande med min bortblåsta sorg som inte längre fanns. Jag rös till när vargen dök upp igen, herregud. Jag är utomhus.
Jag skyndade på och såg huset komma fram i fjärran. "Pratade med han i telefon nyss"
"Nehe", sa Laila.
"Jo", sa jag. "Du kommer träffa honom imorgon"
"Gud vad kul", sa Laila. "Jag lovar att inte lägga beslag på honom"
"Hahaha", skrattade jag nervöst. Jag tittade mig oroligt omkring på skogen. Vargen kommer inte ta dig.
Men, sa en annan röst i mitt huvud. Den dödade en människa.
TYST, skrek jag till mig själv och mitt medvetande kom tillbaka till verkligheten.
"Laila, han har nästan lika snygga kill-kompisar"
"Oh herregud, jag vill komma nu", tjöt hon.
"Jaja, men du. Jag ska in nu. Vi ses imorgon"
"Vänta, vad heter hans kompisar?"
Jag suckade. "Har träffat två av dem, Quil och Embry"
"Mjau", skrattade Laila.
Jag skrattade åt hennes ljud.
"Puss puss", sa Laila och hon försvann.
Jag sprang uppfarten upp mot huset och drämde igen dörren efter mig när jag kom in. Hur ska jag kunna gå ut och träffa Jacob när jag är så här rädd? Jag hade i och för sig gått ut utan att jag kom ihåg, och jag hade Laila med mig. Men, om det nu fanns en människo-ätande varg här omkring skulle jag vilja att den försvann härifrån, för alltid.

Halloj!
Min dag började fett dåligt. Bussen bara körde förbi när jag skulle på! Alltså ohh! Så jag kom 7 minuter för sent, tack jvla busschaufför ._.
Aja, hade engelska och vi fick välja en bok då. Jag var dum och valde den längsta boken som jag sett lite på film och jag gillade inte filmen. Flickan från ovan heter den på svenska och är över 300 sidor, alltså fan!
På SO:n tittade vi på lite filmer om Mona Sahlin, Lasermannen och lite sånt.
Sen vare mentorstid och teater. På teatern körde vi bland annat frys och liftaren :)

Aja, nu ska jag gå och se den filmen, deprimerande. Sen kanske läsa lite. JAG VILL INTE D:
Och jag som skulle läsa älskade HP på lovet, men nej nu e man tvingad att läsa den skitboken ...

Alltså haha!

Halloj!
Idag har det vart en väldigt jobbig dag i skolan, har varit väldigt trött så jag har kännt mig som en zombie hela dan! Hade matte först, sedan svenska. Är klar med allt så jag satt mest och försökte skriva något bra på miljöbeskrivningen.
Efter lunch, det var äcklig rysk korvsak, så vare teater. Vi körde först en trygghets övning, alla skulle myllra runt, tysta och sedan skulle man säga sitt namn och sedan räkna till 5 och alla andra skulle skynda dit och fånga en!
Sedan var det en improvisationsövning, man sitter 2 vid ett bord, äter typ och så ska man gå från neutral till arg till neutral igen till glädje! Aa, typ så.
Sen körde vi tolken. Den ena pratar på ett språk som inte finns. Bara ljud och sånt och så ska den andra tolka. Den som pratar ett annat språk är expert på något. Tex som vi körde, flygplan som kan plocka bär, tåstrumpor, choklad (rosa tex) och laserglasögon!

Idag ska jag bara ta det lugnt, skriva lite i berättelsen och sådant. En sak bara, snälla kommentera berättelsen, det kan bara vara 'Mer' då fattar jag att ni gillar den. Men det vore så himla kul om ni kunde skriva om ni gillar händelserna, karaktärerna osv.



Maha, snyggt nagellack va? C:

Tjena!
Idag har det vart en riktigt tråk-dag! Min mamma har glömt mig varje gång vi skulle ut och gå så jag har suttit vid datan hela dan! Har skrivit klart svenskan och skickat, det är det enda vettiga jag gjort idag!



Tårta idag igen, värsta tjockis helgen denna helg.

Jag andades tungt, ängslan började sjuda i mig. Jag riktade blicken stadigt mot TVn, jag försökte att inte blunda, det var svårt. Jag fick ta till all min kraft för att inte springa iväg och skrika. Vargen. Det var allt jag tänkte på. Jag hade aldrig varit så här rädd förut, mitt hjärta dunkade så hårt att jag var rädd att det snart skulle gå sönder. Den hade varit så skräckinjagande, en bild i mitt huvud kom fram. Vargen som snabbt lunkade in i huset och såg mig i soffan då den såg mig och förintade mig från den här världen.
Jag pep hest och tog skydd under filten. Där var det mörkt och tryggt.
Efter någon minut då jag legat och skakat okontrollerat under filmen kikade jag fram lite försiktigt över kanten.
Simon tittade konstigt på mig från andra sidan rummet, jag hade flyttat mig bort till andra sidan soffan.
"Vad gör du?", frågade han.
Jag andades tungt, fortfarande orolig över att jag nästan trott att vargen skulle komma, men jag hörde ju fotsteg. All förvirring hade tydligen förstört min hjärna lite också.
"Nej, inget", svarade jag i en utandning. "Frös lite"
Simon trodde på min lögn, log och hoppade upp bredvid mig i soffan.
Vi tittade på simpsons tillsammans en stund innan jag började prata igen.
"Vad gjorde ni ute?", frågade jag snällt.
"Vi lekte på stranden", sa han. "Vi träffade någon stor kille också"
Jag hoppade till vid hans sista mening. En stor kille? Jacob, jacob måste det vara. Det måste vara han.
"Vad hette han?", frågade jag lugnt, men det var svårt.
"Quil", svarade Simon. "Hans mamma hade ju den där butiken"
Jag andades besviket ut, jag hade hållt andan i väntan på att han skulle säga 'Jacob'. Jag mindes vem Quils mamma var, en glad kvinna. Hon hade gett mig en liten träfigur av en varg, jag ryste när bilden av den riktiga vargen dök upp igen.
"Quil", sa jag. "QUIL"
Jag flög upp ur soffan, Quil kände ju Jacob! Hon hade sagt det, Quils mamma.
Jag sprang mot hallen och tog på mig mina skor. Jag ignorerade Simons ropande frågor från vardagsrummet, jag skulle spara all min andning till springningen, min andning var nu väldigt snabb, förväntansfull.
Resten av familjen hade inte kommit hem, förhoppningsvis var de fortfarande kvar där nere och höll Quil kvar. Med skorna äntligen på och snörade slängde jag upp dörren och kutade allt vad mina ben kunde ner mot stranden.

Hellu!
Igår hos Frida & Emilia hade vi jättekul! Först spelade vi plump, kort alltså. Jag vann ^^ Jag förlorar alltid på det så det var roligt att vinna för en gångs skull :)
Sedan spelade vi skitgubbe och ett annat kortspel. Vi zappade lite på TV:n också :)
Till middag blev det världens godaste fiskgratäng! Är inte så stort fan av fisk men det där var jätte gott!
Till efterrätt var det tårta, den var också jätte mega god!!! :)





Idag ska jag skriva klart alla svenska citat, skriva lite i berättelsen och om jag hinner läsa lite

Heej!
Det har varit en helt galen men über rolig kväll/dag!! Skriver imorgon var vi gjort, käkat och sådant men nu ska jag göra andra grejer! Laddar upp berättelsen imorgon och bilder! :)

Hellu alla läsare!
Idag ska min familj åka till Frida och Emilia i karlberg! Emilia fyller 17 år på lovet så vi ska fira henne!
Annars igår såg jag lite på seeker, orkade inte se hela. Såg Måns Möller i alla fall men det var inte så kul faktiskt ... Det enda roliga var ju parodin på Bonde söker fru :)

Och snön är borta, vilket är tråkigt

La inte upp berättelsen igår, förlåt men jag lägger upp när jag kommer hem ikväll sen!

Hellu!
Vi har haft en riktigt mys kväll idag, vi käkade pizza och en skål med godis står på bordet. Jag har käkat några, det gick inte att motstå.
Sa jag att vi ska börja läsa en bok på engelska lektionerna? Stön alltså! Jag kommer inte hinna med HP-boken innan filmen, jag har iofs läst den 4a gånger innan men jag läser saker nu som jag glömt faktiskt, konstigt nog.
Det är seeker snart och efter det är det Circus Möller, måste se

Hellu!
Första lektionen var spanska idag, det var faktiskt kul idag konstigt nog, vi gjorde grammatik i futurum, nutid och sånt och det var lätt, kanske var det därför det var kul? Men aja.
Hade sedan engelska, vi gjorde hörförståelse prov, det var ovanligt lätt. Sedan skrev jag om filmen Stand by me som vi såg förra veckan. Sedan åkte jag och mamma till jakobsbergs centrum. Jag köpte en julklapp till syrran för det var billigt och på HM köpte jag sånt där vitt graffiti nagellack. Det var ganska snyggt men det blir nog snyggare om man har mörk färg bakom.



Anna ska komma och kasta snöboll på oss typ ^^



Innan engelskan gjorde Anna och Sally en snögubbe, men nu är snön smält



Snögubben

Familjen vaknade efter klockan 6 imorse, jag ligger och sover och hör bara ordet 'Snö', jag var bara tvungen att titta ut och när jag gör det möts jag av en snötäckt värld utanför. Det var fett fint! Ska ta lite bilder sen och lägga upp innan det smälter, för det är plusgrader ute tyvärr så det kommer nog smälta snart ...
Såg på vampire diaries igår, alltså. Jag vet inte om jag gillar den serien, för det är liksom bara vampyrproblem och hans Stefan typ börjar dricka människorblod. Alltså, det känns inte riktigt underhållsnde tycker jag!

Ikväll blire legend of the seeker! Inte så mycket mera!
Juste, skrev klart min spökhistoria igår! Lägger in den kanske i slutet av nästa vecka, mohaha :)



4 veckor kvar idag! Jag vet, jag är fett beroende!

Har ni inte sett Emma Watsons nya frisyr? Hon klippte den när hon sökte till Lisbet i Män som hata kvinnor, hon trodde hon skulle få större chans att få rollen då. Jag för min del tycker hon inte ser ut som en tjej längre utan som en kille med tjej-ansikte. Hon tycker det är snyggt och är nöjd med frisyren men jag ... gillar den inte D:



Så här såg hennes hår ut förut, jätte fint!



Det passar inte för jag är så van vid hennes lockigt långa hår ... Det ser inte ut som hon längre.

Jag skakade okontrollerat. Den skräckinjagande vargen var det enda jag såg framför min grumliga blick. Gud vad den skämde mig. Rädslan blommade upp inom mig. Jag kastade en ängslig blick ut genom fönstret, som om jag trodde att den skulle kika in på mig.
Jag hoppade till då jag såg vargen stå vid skogsbrynet! Jag blev ännu mer rädd och gnuggade ögonen för att se om den var äkta. När jag tittade igen var den borta, bara inbillning.
Jag tog några hastiga steg och var i köket, jag hade bara sprungit förbi dem in på mitt rum då jag kom hem i från skogen.
Jag slog mig ner på en stol och stirrade ner i bordet, jag försökte urskilja alla konturer i träet.
Den där vargen, den hade dödat en människa rakt framför mina oskyldiga ögon! Det var hemskt, jag fattade inte att det var på riktigt, men det hade börjat falla in då jag skakade så mycket.
"Mår du bra?", frågade mamma. "Har du sett ett spöke?" Hon fnittrade till åt sitt lilla skämt.
"Nej", svarade jag utan värme i rösten. "Bara lite trött efter vandringen"
"Juste", utropade pappa. "Hur var det i skogen? Vi tänkte gå ut en runda sen."
"Nej", skrek jag. Alla hoppade till. "Alltså, ni kan väl gå ner till stranden istället, skogen var väldigt myggig idag", ljög jag.
"Ja, visst gumman", sa pappa och tog en bulle. Han sköt fram fatet mot mig, det skrapade obehagligt i mina ögon.
Jag tog försiktigt upp en bulle och tuggade på den. Den smakade obehagligt, som att ha sand i munnen. Sandkornen letade runt i min mun och ner i halsen, jag svalde med ett plågat ansikte. Mamma gjorde världens godaste bullar men chocken måste ha stört mitt smaksinne på något sätt.
Jag suckade och svalde ett glas lervälling, jordgubbssaften smakade så hemskt.

Efter fikat plockade mamma och pappa fram paraplyerna och gav sig ut i regnet. Jag följde inte med ut, jag var alldeles för rädd. Jag var orolig för min familj när de var ute men vad skulle jag sagt när jag stoppade dem från att gå ut? 'Akta er, det finns vargar!'. De hade nog säkert lyssnat på mig ... 'Vargar som dödar människor'. De hade inte trott mig.
Jag vandrade tyst runt i huset alldeles ensam, som en enstöring. Jag kastade ibland några oroliga blickar ut ur fönstret men drog mig genast bort då jag såg framför min blick stora vassa tänder. Efter en halvtimmes orolig vandring gömde jag mig under en filt i soffan medans Simpsons körde igång på TV:n.
Det var lättare att tänka på gladare saker när Homer skuttade runt på TVrutan. Men alltför mycket tänkande förde mig tillbaka till det jag försökte undvika att tänka på. Allt som hänt spelades upp i mitt huvud som en film. Jag blundade hårt, jag trodde det skulle försvinna om jag stängde ute så mycket ljus som möjligt.
Imorgon skulle Laila komma, jag var tvungen att ta mig samman och glömma. Men det skulle jag inte kunna göra. Den här hemska händelsen skulle förfölja mig för evigt. Och Jacob, värken efter honom gjorde så otroligt ont. Jag ville träffa honom igen, men efter alla försök efter att se honom igen kändes meningslösa. Som om jag innerst inne visste att jag aldrig skulle se honom igen. Tårar sipprade fram under mina ögonlock och dansade nedför mina rosiga kinder.
Jag hörde dörren öppnas och stängas och någon gick med tunga fotsteg rakt emot mig. Jag drog filten tättare omkring mig, snälla låt det vara mamma eller pappa!

Heeeej!
Jag är jätte trött och vill bara gå och sova i soffan med en kopp varmchoklad med grädde. Men jag måste skicka citat till svenskalärarn och skriva berättelse så det blir typ ... om några timmar ...
Aja, först hade vi matte. Innan lektionen berättade jag för Iduff om mardrömmen jag haft i natt. Jag drömde att jag krigade mot han läskige gubben i Pans Labyrint och den dödade Arthur Pendragon och jag blev jätte ledsen och skrek och så .. Han återuppstod när jag dödade han 'monstret' och det blev lyckligt. Men i alla fall ...
Hade sen idrott, idag så körde vi styrketräning och det var tråkigt. Vi fick en läxa att vi ska komma på övningar till en speciell muskel med en i klassen. Den jag är med umgås jag inte med. Liksom tror hon att alla känner alla och umgås med varann på fritiden? No way ...
Aja, på SO:n jobbade vi i grupper, vi var 'Äpplet' och man skulle diskutera och göra en overhead om hur en motion går från förslag till genomföran. Sen ritade vi Harry Potter längst ner och såklart så skrev de 'Julia <3 Harry Potter' under och vi ska presentera det där!! Vi måste sudda! Jag är inte så beroende av Harry Potter, bara nu liksom när filmen snart har premiär ...

 Han dog i min dröm :(



Det ska snöa ikväll! På vädret imorse så sa dom att det kommer lägga sig lite men smälta imorn eftersom det kommer vara minusgrader i natt! Jag och mina hundar ÄLSKAR snö :) <3

1. Gillar du att rita?

Jag går som sagt på teater men det är kul att ibland knåpa ihop något i paint!

2. Om du fick vad som helst i hela världen, vad skulle det då vara?

Om jag får välja mellan allt, om det kan vara abstrakt också skulle jag vilja ha skådespelartalang! Att vara jätte duktig på det!

3. Berätta en av de pinsamaste saker som hänt dig!?

Oh, det hände för bara någon månad sedan och jag tyckte det var jätte pinsamt. Jag stiger på bussen och sätter mig ner, det var fullt så jag satte mig där barnvagnar står och där är det liksom inget armstöd så när bussen satte igång ramlade jag nästan ner på golvet. Jag liksom flög och benen for upp! PINSAMT!

4. Vem är du?

Maha, Julia från viksjö :)

5. Favoritklädesplagg?

Oh, då blire mina ljusa jeansleggings från Kappahl! Gillar dom

6. Favoritskolämne?

Oh, teater! Men om jag väljer mellan vanliga ämnen blir det klart svenska. Älskar att skriva!

7. Vad är ditt drömjobb?

Proffesionell och framgångsrik skådespelare!

8. Favorit sångare/sångerska?

Hmm, jag lyssnar mest på olika band men Salem Al Fakir är grymt bra!

9. Vad ska du göra efter gymnasiet? Plugga vidare eller börja jobba?

Hm, tror jag kommer plugga vidare! Jag kanske ändrar mig och vill bli något annat i slutet av gymnasiet ...

10. Favoritkändis UTOM Taylor Lautner?

Men ohh!! Men då blire i alla fall lätt. Daniel Radcliffe  Han är faktiskt lite småsöt ^^

Jag rusade tillbaka mot ängen med det som var kvar av den nyfödda vampyren. Paniken som Elena kännt kände jag nu. Bara när jag såg henne stå där och skaka fick mig att vilja spy. Att jag orsakat henne så mycket smärta, det gjorde ont. Att hon ens klarat av att se de där, mig döda den där vampyren. Att hon inte svimmade ...
Herregud, hon måste må så dåligt nu, jag måste gå och hälsa på henne. Hon måste undra vad det var för någonting, hon kommer bergis inte ens våga gå ut efter det hon sett. Det skulle inte jag göra om jag inte visste om varulvarna och vampyrerna.
Jag pressade ihop käkarna ytterligare när marmor-delarna började röra på sig i munnen.
Flockens tankar hade varit så avlägsna under tiden jag varit borta, jag hade knappt hört dem. Men nu när jag lämnat Elena bakom mig hörde jag hur Sam befallde resten att plocka ihop kropsdelarna och tända på. Kriget var alltså slut, men till vilket pris? Min älskade stackars flicka hade sett mig, ett hårigt djur mörda framför henne. Jag kunde inte ens föreställa mig hur hon kände. Hon måste vara rädd, väldigt rädd. Skulle hon säga till sina föräldrar vad hon sett, då skulle jägarna komma och vi skulle inte kunna förvandla oss mer.
Jag rundade en klunga av torra tallar och sprang ut över ängen. Jag kände lukten av rök, i mitten av ängen syntes en hög där röken steg upp från. Vampyrer och varulvar samlade ihop delar över hela ängen och lade dem på högen där de brann upp. Jag rusade dit, slängde kroppsdelarna på högen med en liten knyck med huvudet.
Bra, sa Sam.
Jag nickade.
Jag vände mig om och hämtade mer delar.
Jake, sa Seth. Jag dödade en vampyr. Någon Riley och den rödhåriga var här uppe och jag tog kål på honom. Seth lät stolt.
Bra, svarade jag. Han tänkte fortsätta berätta men jag var inte intresserad. Mina tankar kretsade kring Elena, Sam märkte mina tankar och granskade dem noga. Jag hörde hur han tänkte över konsekvenserna.
Du måste berätta Jacob, sa han. Det kan bli väldigt farligt för oss om du inte gör det. Vilka kan hon berätta för? Jägarna och då är det ute med oss.
Jag vet, sa jag. Jag hade haft den känslan hela tiden, att jag skulle vara tvungen att berätta sanningen för henne. Men det värkte så i magen när jag gjorde det, tänk om hon hatade mig då?
Vampyrer susade förbi mig och slängde det sista på brasan.
Vi sticker, sa Sam och nickade åt Edward.
"Tack", sa Edward med allvarlig röst.
Det var så lite, tänkte Sam och reste sig. Han sprang bakåt mot skogen och flocken följde efter. Men inte jag.
Jag måste kolla om hon är okej, tänkte jag och sprang åt motsatt håll.
Mina bröder tänkte lite bekymrat över om det var säkert. Men Sam gav mig tillåtelse och ämnet släpptes.

På min väg ner mot platsen där jag mött Elena hörde jag hur flocken diskuterade detaljerat om krigets alla händelserika stunder. Paul och Emmett hade tydligen hjälpts åt.
Jag försökte stänga av mina tankar men det var svårt. Elena gråtandes och skakandes i något svart rum dök hela tiden upp framför min blick. Tårar bildades i mina ögon som om det var också jag som sett allt, från hennes synvinkel.
Jag kände doften av hennes underbara doft då jag kom fram till platsen där det hade skett. Den nyföddas motbjudande doft hängde fortfarande kvar i luften. Jag knep ihop näsan lite. Sedan satte jag av längs spåret där hon sprungit, sträckan gick rakt mot hennes hus. Jag andades lättat över att hon hittat. När jag stod i skogsbrynet kände jag en annan lukt, jag kikade ner på marken och såg att bland alla vissna löv låg en kompass. Jag sniffade försiktigt på den, den hade även Elenas doft lite. Jag tog den försiktigt in i munnen och sprang hemåt.

Hej alla läsare!
Idag började jag dagen med mitt favorit ämne svenska! Skrev först om min svenska läxa, man skulle skriva en gestaltning av en person som var irriterad, förälskad osv. Sedan skulle vi göra en miljöbeskrivning av 'Trädgården efter första frostten' eller något sånt. Jag kom en bit men blev inte riktigt klar.
Efter kebabgrytan med pitabrödet var det spanska prov, det var hur svårt som helst även fast jag pluggat! Aja, efter hade vi teater. En ny person ska kanske börja, kommer inte ihåg vad han heter men i alla fall. Vi fick 10 repliker så skulle vi imporvisera. Jag var med Fadi och det gick bra, det svåra var bara när vi skulle säga samma fast som om det var ett barnprogram :O
På matten jobbade jag, äntligen, vi fick ett repetionspapper och så satt jag och flummade lite med bild-pojkarna och Antonia ^^

Ska svara på frågorna från frågestunden idag!



Antonia lekte med mitt pusssudd och sin mustasch XD <3

Vad var det där för någoting? Jag hann i en sekund tänka på vad det där vita strecket längst bort i skogen var innan det kom emot mig. Snabbt. Två sekunder senare stannade strecket och en människa framträdde. Eller människa? Det var en kille, tror jag. Han hade i alla fall killkläder, jeans och t-shirt. Fast hans blick, alldeles upplivad och röd. Den skrämde mig. Varför var hans ögon röda? Usch, jag kunde inte titta. Jag drog bort blicken i en sekund och det var då allt hände. Killens ansikte vreds upgp i smärta när han hoppade mot mig. Jag såg hur han flög genom luften men han kom aldrig fram. En stor varg mötte honom i luften från vänster sida och drog ner honom på marken. Vargen var skräckinjagande då den vände sina stora nästan intelligenta ögon mot mig. Den tittade på mig i en kort sekund innan den högg mot huvudet på mannen som låg och vred sig i plågor under hans framtassar. Jag stod alldeles still, för rädd för att springa iväg, vargen kanske följde efter mig och högg ner mig som han hade gjort med mannen som han nu utplånat. Hur kunde den hoppat så högt, och hans ögon?
Den ovanligt stora vargen avslutade sitt arbete, jag kastade en rädd blick ner mellan hans tassar, allt som fanns kvar var några blodiga slamsor av kroppsdelar. Det var äckligt. Jag höll tillbaka illamåendet. Jag fick panik, jag började skaka kraftigt. Jag blundade som om jag trodde att vargen skulle försvinna. När jag tittade igen såg jag vargen som samlade ihop kroppsdelarna med sin stora äckliga mun. Den tittade inte ens på mig när den sprang iväg genom skogen, det sista jag kunde se var dens yviga svans. Då gick allt upp för mig, som om jag sett hela händelsen i en film innan. Jag hade stått öga mot öga med en varg. Mina ögon blev stora av rädsla, mina ben som varit förlamade blev genast fulla av styrka. Jag vände mig om och sprang så fort jag kunde hem. Hela tiden genom skogen kastade jag oroliga blickar bakåt, vargen kanske tog upp jakten på mig när han käkat upp mannen i fred. Herregud, den hade ätit en man, en människa framför mina ögon! HADE DÖDAT HONOM! Mina kläder fastnade på grenar när jag rusade förbi, jag blev bara mer och mer skräckslagen ju längre jag sprungit. Till sist kunde jag se husknuten på vårt hus, vilken tur att jag sprungit rätt. Jag kände snabbt i fickan medans jag sprang sista biten till dörren. Min kompass var borta.
Jag röck krafigt upp dörren, slängde mig in i hallen och drämde till dörren och låste. Jag lutade ryggen mot dörren och andades, min andning var väldigt oregelbunden av springningen och rädslan som hängde sig kvar i mig. Jag hade sett en man dö, han hade blivit dödad av en varg. Jag kände mig lite konstig, som om jag hade dåligt samvete. Varför hade jag inte gjort något? Fast det visste jag redan, vargen hade dödat mig om jag hoppat på honom, jag hade ändå inte klarat av det. Men varför hade vargen inte gjort mig illa? Den hade ju sett mig. Jag mindes vargens stora bruna ögon. Jag kände igen dem, men varifrån ... ?

Heej!  
På teatern sjöng vi mycket idag, man var två och två och så skulle den ena sjunga och den andra skulle sjunga med som om det var den bästa låten i hela världen! Sedan skulle man göra rörelser och koregrafi ^^
Sedan var vi tre och tre och gjorde samma sak men när två höll takten skulle den andra sjunga. Det var liite pinsamt.
Sen gick ju brandlarmet också i H-huset, skolan är uppdelad i ett par delar så vi och Hotell och restaurang var de enda som behövde springa ut i regnrusket. Trevligt. Vi samlades vid 'kyssen', bild finns längre ner.
Aja, efter det gjorde vi en improvisations övning då vi skulle vara tre personer som hade samma hotellrum, fel bokning eller något och alla var bestämt säkra på att det var deras. Så skulle vi ha status också 1-3. Där 1 är hög status och 3 är låg.

Sprang hem sen för syrran hade glömt nycklar, eller sprang till bussen då. Ska plugga till spanska provet som är imorn och lite sånt. Imorgon kommer jag hinna skriva i novell och min spökhistoria. Har bestämt titel och sådant men ni får se när jag lägger upp ^^

Svarar på frågestunden imorn så ni hinner ställa lite till! :)

Hallå alla läsare!
Sitter inne i K-huset, vi hade ingen Samhällskunskap så jag har surrat runt i skolan ett tag, nu, varit i biblan, ätit lunch och sånt :) Ska ha mentorstid strax och sen teater!
Hade engelskaprov i morse, det var ganska lätt men läsförståelsen inte så lätt, hehe ..

Kolla, köpte de här på Glitter för 90 kr! De var grymt snygga tycker jag och nördglasögon är modernt nu ^^
Expiditen sa till mig 'Du passar i de där', flummig som jag är ska jag förvränga att hon tyckte jag passa som nörd XD
Köpte två saker till men de tar jag bild på imorgon! :)

Får ursäkta men jag blir aldrig särskilt bra på bild! Ni skulle sett skolfotot som kom idag ...

Emmett slet vampyren i stycken. Vrål och skrik fyllde luften när armén kollapsade med oss. En kvinna, kanske 30 år sprang rakt emot mig med en röd, hatisk blick. Jag tog ett lätt hopp över henne och slet halsen av henne. Runt omkring mig var alla i krig, Paul och Emmett stod omringade av några nyfödda men lika enkelt som att andas dödade de allihop.
Jag irrade runt och förintade nyfödda lite här och var.
Kom igen Jacob, peppade Seth. Jag slet huvudet av en läskigt stor nyfödd och jag hörde i tankarna hur han jublade.
Fler och fler nyfödda kom, vi hade förintat kanske 10 stycken när 15 till kom. Jag såg som i slow motion hur en nyfödd sniffade i luften och sedan sprang i en båge runt mig mot skogen bakom mig.
Nej, skrek jag i huvudet och sprang efter vampyren. Han var snabb, han måste bara vara några dagar gammal av det Jasper berättat. Jag kutade efter honom, men det var svårt. Stigen han sprang på var alldeles gropig och stenig. Han kunde lätt hoppa medans jag fick springa ner i skrevorna. Kvistar kom flygande från honom när han sprang förbi en stor ek, jag såg honom, men han var några tiotal meter framför mig.
Jag nosade i luften och kände en välbekant doft.
Nej, morrade jag. Henne får du inte.
Skynda dig Jacob, bad Sam i mitt huvud. Det gav mig styrkan att springa snabbare.
Bara jag kom fram i tid, det här fick inte hända.

Hellu!
Har precis suttit och skrivit svenska läxan, man skulle skriva miljö och person beskrivning eller något D: Hade svårt att få den kort men jag försökte så gott jag kunde, jag gillar och skriva så det blir lätt ganska långt ^^

I skolan hade vi först matte, jätte kul *ironi*. Sen hade vi i alla fall svenska, det brukar i kul men idag vare liksom tråk. Satt bredvid Saara i klassen iaf, hon e fett flumm så de va kul iaf :)
Men vi skulle prata om en bok vi håller på och läser, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. En av de tråkigaste böcker jag läst, men vi måste ändå hålla på och snacka om den! Suck.

På teatern vare i alla fall kul! Vi gjorde många improvisationsövnigar och sist så skulle alla gå i en ring och när läararn klappa skulle man vända håll och så skulle en person i ordningen sjunga tills hon klappade igen. ( Man valde låt själv ) Det var kul på något sätt, jag sjöng på som fan!

Jag kan massa sånna där saker men jag vet inte om alla är sanna. Kan ni någon?

1. Massera hårbottnen.

Jag kommer inte ihåg var jag läste det men typ när man masserar hårbottnen när man har i shampoo så försvinner smutsen och håret växer lättare igenom och blir längre.

2. Bara massera

Hörde att om man masserar med en sådan där massage-pryl, ni vet som kittlas så mycket så växer håret snabbare med ...




3. Skölja håret med kallt vatten

När man sköljer ur håret ska man göra med kallt, inte liksom is-kallt men inte kokhett, typ.

Dom kan jag, kan ni någon?

Btw, ni får ställa lite mer frågor på frågestunden!

Det är ju typ halloween om bara två veckor eller nåt, för det är väl i slutet av october? Eller?
Men i alla fall, den här filmen såg jag förra året och jag blev verkligen rädd. Jag hoppade till och skrek, ni måste se den. Kolla hela, stäng inte av när det första kommer ...



Enjoy XD

OMG, på torsdag ska det snöa här i stockholm! *happy*
Seriöst, jag är ett stort fan av snö! Men liksom, är det inte lite tidigt att det snöar i oktober? :O
Shiet, läste nånstans att nån trodde att golfströmmen försvunnit eller bytt håll eller något så det kommer bli mer vinterklimat i Sverige. Nej, usch så får det inte vara :O



Ellen i snön :)

Nu hade jag inte träffat Jacob på jätte länge, jag hade tappat räkningen. Kanske fyra dagar. Fyra långa dagar utan att ha sett hans vackra ansikte. Och hans vackra kropp. Jag suckade sorgset och drog på mig jackan. Det var kallt ute idag, några få tunga droppar dunsade ner på mig när jag kom ut. Jag drog jackan tätare om mig så inte regndropparna skulle komma innanför tröjan. Mina ben styrde mig rätt upp i skogen, jag hade bestämt mig för att se mig omkring lite. För säkerhetsskull hade jag med mig en kompass om jag skulle komma bort.
Jag halkade runt på stenarna när jag gick rakt in i skogen. Jag tog tag om ett träd för att inte snubbla igen. Träden var verkligen stora här. Deras stammar var jätte tjocka, de var säkert jätte gamla. Uråldriga.
Mossan vändes upp och ner när jag stampade förbi. Jag gick ett tag, min andhämtning blev oregelbunden av promenaden. Jag tog fram kompassen och såg att jag gått rakt in i skogen, huset låg åt söder.
Jag satte mig ner på en stor stenbumling och lyssnade på skogens alla ljud. Jag hörde något, jag lyssnade spänt. Det låt som avlägsna vrål. Vad kunde det vara? Någon som blev uppäten av en björn? Jag rös, jag visste att det fanns björnar här, vargar också för den delen.
Jag kröp ihop lite och tittade mig omkring. Alla jag kunde se var hundratals höga tallar och granar och en bit längre bort stod ett stort ståtligt berg. Jag såg att det var högt även när det stod bakom träden, jag såg att den försvann högt över trädens toppar.
Jag tittade som hastigast på klockan. Klockan var 1. Jag hade vandrat i ungefär en halvtimme. Det skulle räcka för idag. Men, vad är det där som kommer springande? Långt borta i skogens horisont såg jag som hastigast en vit skugga flyga förbi.

Hellu!
Kollade lite grann på Vampire Diaries igår, men det var ju den nya säsongen. Det stod på datan att det var den gamla .. Aja, men det var inte så intressant direkt men jag kanske fortsätter titta, men jag vet inte.
Sen tittade jag på legend of the seeker, jag gillar den serien. Det är liksom fantasy och ändå liksom 'förr i tiden' och sånt gillar jag :D
Såg också på Starstruck igår, den e fett bra. Nån som sett den?

Aja, idag har jag inte gjort så mycket än. Bara pluggat och ska gå ut med hundarna på eftermiddagen. Juste, jag och syrran såg på Wall-e imorse. Ni vet han roboten och den där andra Eve. Det är så sjukt gulligt! Om ni inte sett den måste ni se den, han låtar så gullig när han visslar XD Och när han satte en BH på huvudet och ba 'wow' XD



Asså naaaw.

Jag vaknade tidigt på morgonen, solen hade inte ens stigit upp än. Jag låg kvar i sängen någon timme och försökte somna om, men det gick inte. Min mage kändes alldeles tung, som om jag svalt flera stora, tunga stenar. Elena  fanns med mig i mina tankar, det gjorde tyngden lite lättare. Idag, om bara några timmar skulle kriget komma, de nyfödda vampyrerna skulle komma och försöka ta Bella. Jag skulle vilja hoppa över kriget bara för att vaka vid Elenas hus, så att jag visste att hon var trygg, men det skulle inte Sam tillåta. Visserligen visste han och de andra i flocken att jag älskade henne väldigt mycket, att jag var präglad av henne, men de skulle inte heller bevaka sina präglade så då skulle jag få slåss med. Det såg jag fram emot lite, att få gripa tag med mina tänder om någon nyfödd vampyrs hals.
Det var det jag var gjord för, att förinta vampyrer.

Solen tittade fram vid horisonten och det började ljusna. Dags att ge sig av till den stora ängen. Jag hade redan igår lämnat Bella med Edward uppe på ett berg och där skulle de vara hela kriget. Skönt att slippa att se dem.
Jag joggade mot skogen, utan några kläder och förvandlade mig. Min syn, hörsel och luktsinne blev genast bättre och jag vände ansiktet en sista gång mot huset innan jag sprang in i skogen. Sam hade sagt, utan alfaröst, att det var viktigt för oss idag att äta en ordentlig frukost. Men det kunde inte jag, oron gjorde att min mage kändes full. Stenarna gjorde att jag kände mig mätt, och illamående.
Träden runt omkring mig flöt förbi, jag såg inte ens konturerna av dem. Jag sprang så snabbt mot ängen att allt såg ut som en enda grön gröt med inslag av stammar och stenbumlingar.

Till sist var jag framme, ängen utbredde sig framför mig, stor, gröngyttjig och skrämmande. Här skulle det ske, kriget!
Snett framför mig stod en stor klunga av både vargar och vampyrer. Alice kastade en blick på mig när jag närmade mig. Alice gillade jag, jag visste inte varför men kanske för att hon var så liten och ömtålig. Men hon hade en cool förmåga, att se in i framtiden.
Bakom henne böjde sig Rosalie fram, usch, blondinen.
Hennes ögon smalnade när hon såg att det var jag, ofta hon inte kände på lukten att det var jag.
När jag kom fram till gruppen ställde jag mig till vänster om Sam som nickade åt mig. Jag tittade mig omkring på mina andra bröder, alla var där, förutom Seth som jag visste var med Edward och Bella uppe i bergen. Jag kände hans närvaro i tankarna.
Hej Jacob, sa han glatt.
Hej Seth, sa jag. Kul där uppe med blodsugaren?
Haha Jacob, svarade Steh och skrattade. Han är inte så jobbig som du tror.
Mm, visst, sa jag.
Och juste, sa Seth. Bella hälsar.
Jag fnös. Hälsa tillbaka.
Det ska jag göra, sa Steh glatt.
Lyssna nu, bad Sam mig och Seth. Jag kände hur Seth stelnade till och lyssnade i våra huvuden på det Carlisle sa till oss.
Jag och andra sidan lyssnade bara med ett halvt öra. Planen ännu en gång, inget nytt.
'De kommer om kanske en halvtimme', sa Carlisle lite nervöst.
'Det ska blir så kul', sa Emmett och ställde sig i försvarsposition.
'Jaja', sa Esme otåligt. 'Inte än Emmett'

Vi spred ut oss över den gyttjiga ängen. Vände åt det håll Alice pekat att de skulle komma i från.
Jag ställde mig beredd och satte hörsel och synen på helspänn.
Lycka till Jake, sa Seth. Bli inte mosad nu bara.
Jag skrattade till. Ingen risk, sa jag.
'De kommer', skrek Alice gällt.
Alla vände sig mot där hon tittade, en hård rädsla spred sig över min kropp. Snälla Elena, va inomhus nu. Jag blundade i en sekund och såg hennes glada ansikte framför mig, det gav mig mer styrka och vilja att utrota de där vampyrerna.
Den första vampyren kröp fram ur skogen, långt i från mig men jag kunde lätt se hur han såg ut. Lång, muskolös och med två blodröda ögon som tittade på oss. Han tog ett språng emot oss och en hel armé med nyfödda vampyrer kom springande efter honom.

Helluu!
Sitter på spanska, e klar med saken vi höll på med så jag fuskar inte XD
Jag har haft värsta otursdagen idag, när jag skulle lyssna på spanskan hörde jag inget, varför inte? Jo, jag hade kontakten i fel dator, haha ^^ Sen hade jag stängt av ljudet med sen XD
Ska ha engelska efter lunch sen kommer jag hem och ska skriva lite novell och läsa. Såg inte vampire diaries igår sån ser det på reprisen idag. Sen är det legend of the seeker ikväll, ni borde se det. Det är jätte bra :D

Mja, har suttit och druckit sån här jätte god choklad. Vi har en sån där maskin och choklad är marabou smak. Det var skita gott!
Ska snart plugga lite, gå ut med hundarna och ikväll är det ju vampire diaries. Jag ska kanske se, men annars ser jag reprisen imorgon. Det är inte nya säsongen imorn utan bara sista delarna på säsong 1 ...

Jaja, i skolan hade jag först matte, på idrotten sprang vi lite typ. Jag har jätte ont i typ magen eller nånstans efter det och jag som tänkte jogga idag .. får göra nån annan dag. På Samhällskunskapen gick vi igenom lite och så spelade vi rixdax, jag fick nästan 7000 poäng. Fan D:

Och, angående min novell. Just nu kanske det inte har hänt så mycket men redan i nästa del som jag lägger upp imorgon kommer det hända saker. Maha. :)

Jaja, men jag skriver mer imorgon. Nu måste jag göra dumma spanskan ..

Jag sträckte på armarna när jag vaknade. Natten hade kännts kort, jag hade inte drömt någonting. Om några dagar skulle Laila komma. Jag hade pratat med henne i telefonen säkert miljoner gånger sedan Jacob inte dykt upp på stranden. Det bekymrade mig fortfarande. Varför kom han inte? Innerst inne visste jag varför men jag försökte tränga bort tanken. Tanken fick mig att vilja krypa ihop och bli så liten som möjligt och börja gråta. Han gillade mig inte. Det var därför han inte kom.
Tårarna började fukta mina ögon. Jag torkade snabbt handflatan mot ögonen. Jag hörde från köket hur någon lagade frukost och kände lukten av gröt så det måste vara pappa som var uppe först idag. Han var den enda som gjorde en ordentlig frukost. Mamma brukade bara ta fram mackor och lite pålägg.
Jag knallade upp ur sängen, satte morgonrocken runt kroppen och gick mot köket. De mörka golvplankorna i hallen knarrade när jag tassade förbi. Jag satte mig vid bordet och såg hur pappa gjorde juice och dukade. Han verkade inte ha märkt mig än, han måste vara väldigt inne i sina tankar.
'Godmorgon pappa', sa jag för att bryta den alltför tysta tystnaden. Tystnaden hade nästan gjort ont i öronen.
Pappa hoppade till vid min hälsning och tittade undrat på mig. 'Jag såg dig inte'
Jag skrattade 'Jag var tyst när jag kom'
'Okej', sa pappa viskande. Han fortsatte att fixa frukosten och jag satt kvar som en stel staty.
Efter några minuters tystnad hörde vi rörelse från de andra sovrummen. Först syntes min lillebrors sömniga ansikte när han kikade in genom dörren. Sedan hörde vi min systers gäspande och till sist mammas släpande fötter från hallen.

Vi hade en trevlig frukost. Vi pratade om att Laila skulle komma och lite andra saker.
'Vad ska du göra idag?', frågade mamma och gäspade.
'Jag vet inte', svarade jag och tog en klunk juice. 'Gå ut i skogen kanske'

Jag fick värsta roliga idén när jag var ute o gick med hundarna nyss! När det är halloween ska jag skriva en novell, alltså en liten skräckhistoria. Har redan kommit på en idé så jag ska bara fundera lite och så får vi se hur det blir med det XD
Håller på att skriva lite i min novell också, ska snart dra till TV och vila lite och titta på Bonde söker Fru, haha. Men bara för att jag såg första avsnittet kan jag INTE sluta se. Det är jobbigt D: Ni får typ bota mig eller nåt om det kommer någon bättre serie, men imorn börjar i alla fall Vampire Diaries och jag såg lite smått bara på första säsongen men jag ska titta i alla fall. Han vampyren, Stefan typ, han tappar kontrollen och börjar suga blod åt höger och vänster och det verkar väl .. intressant på nåt vis. Då blir ju han som brorsan Demon, eller vad heter han? Aja, som ni ser så är jag inte så insatt i det där, än.

Alltså, det måste vara något fel, försöker ladda upp bilder på hundarna men det går inte!!!
Jaja, hoppas det funkar snart annars kommer jag .. ja. Inte vara så glad.
Men det funkar med andra bilder, weird .... D:



Voldemort: Why do you live?
Harry: Because I have something worth living for.
Julia: LÄNGTAR SOM FAAAAAAAN! <3

Hellu!
Nu har jag inte skrivit på ett tag, bara lagt upp berättelsen. Jag har bara vart i skolan, spanskalärarn har blivit lite yttepytte bättre men han är fortfarande jobbig. Ja, vi har bara haft teater en gång så typ det finns inte så mycket att säga ...

Peggy, jag lägger kanske upp två när det blir über spännande, mene. Alltså. Inte nu. När det händer, kanske i helgen. Måste ha lite inlägg så det räcket till lovet D:



Maha, kolla Iduff, och alla andra. Det är med Mat-Tina och Mammas pojkar Bobby XD

Jag flåsade när jag kom fram, min Flock stod i sina varulvskroppar så jag bytte inte om till min människoform heller.
De diskuterade planerna igen, som vi gjort tusen så att alla visste exakt vad som skulle hända imorgon. Sam vände sitt ståtliga huvud mot mig när jag ställde mig bredvid honom. Jag nickade till svar.
Han behövde inte fråga varför jag var sen, var jag hade varit någonstans. Det enda som fanns i mina tankar var bilderna på Elena som gick på stranden och ropade mitt namn. Ropade på mig ...
Ta det lugnt Jacob, tänkte Sam. Hon klarar sig. Ingen av vampyrerna ska få ta sig ner till La push. Det ska vi se till.
Jag nickade igen.
Jag tittade upp och Carlisle började gå igenom planen igen. Jag kunde den så bra att det kändes som om jag hört den lika många gånger som jag borstat tänderna under hela mitt liv. Vilket är väldigt många gånger.
Jag ignorerade Carlisle röst och tänkte på Elenaa istället. Borde jag gå hem till henne och säga att hon ska stanna inne? Eller att hon ska fly härifrån så fort hon kan? Det kommer bara uppstå massa frågor, varför, vad händer ... ? Hon kommer bara tro att .. ja att jag vill att hon ska flytta. Det är det minsta jag vill, men det vore kanske bra så är hon skyddad.
Lyssna, sa Sam med sin alfaröst.
Jag var tvungen att lyssna, jag lade öronen på helspänn och lyssnade ännu en gång på orden jag redan visste Carlisle skulle säga. Inget nytt, bara samma gamla vanliga plan. Jag skulle föra Bella till en säker plats, min .. lukt gör att hennes lukt inte känns. Sedan, var det bara att kriga. Jag brydde mig inte längre om att Bella stod och höll Edward i handen, hon betydde ingenting för mig. Egentligen skulle jag inte ens vilja hjälpa henne imorgon. Hon betydde ingenting. Ingenting. Men, vi måste skydda henne så Edward kan vara med henne ...
Edward tittade på mig med sina guldögon. Han visste vad jag tänkte. Men jag brydde mig inte. Elena var allt, allt för mig.
Hans ögon blev lite större, som om han inte visste det jag tänkte på. Som om han inte sökt för länge sedan genom min hjärna och sett Elena. Säkert att han inte visste ...
Han nickade kort och riktade uppmärkssamheten mot Carlisle istället.

Efter mötet joggade jag lugnt hem genom skogen, jag tog en lite längre väg så jag skulle ha tid att tänka innan jag skulle träffa Billy hemma. Sen sova.
Jag hade bestämt mig, innan jag skulle hem att jag skulle ta en snabb tur förbi Elenas hus. Bara för att se att hon var där, trygg.
Jag kom fort fram, vinden avtog när jag stannade. Hennes vackra siluett syntes i fönstret. Hon tittade ut i skogen. Kikade som om hon letade efter något.
När hon försvann in i rummet och ljuset släcktes sprang jag hem till mig. Imorgon händer det, sedan kan jag träffa henne igen. Jag längtar.

Herregud, de nyfödda vampyrerna skulle komma springande mot Forks imorgon, IMORGON! Jag kommer inte klara det, men jag måste för att skydda henne från det onda.
Flocken och familjen Cullens hade en plan på hur de skulle förinta alla nyfödda vampyrer från jordens yta.
Jag hade gått ner till stranden under kvällarna men jag hade inte mött henne någon gång.
Om en halvtimme skulle flocken träffas för ett sista möte innan den stora händelsen imorgon.
Jag klädde av mig mina byxor och la dem omsorgsfullt på sängen, sedan gick jag ut ur huset och förvandlade mig.
Jag sprang mot skogen och förbi granarna. Jag sprang i en jämn takt, alla djur i skogen försvann när de hörde mig komma. Jag visste vad jag skulle göra, jag sprang mot hennes hus. Hon hade förklarat för några dagar sedan var det låg. Några dagar sedan, det kändes som en evighet sedan jag träffat henne den dagen på stranden ...
Väl framme vid skogsbrynet vid hennes hus gömde jag mig bakom en skyddande grupp med små granar. Jag satte öronen på helspänn och lyssnade. Jag hörde någon som bankade inne i huset, sedan ett svagt gnissel och en smäll, som när en dörr slog igen.
Jag såg henne, hennes vackra ansikte och hår försvann då hon gick runt kröken och ner mot vägen. Det var hon, hon mådde bra.
Jag gick hukande vid skogskanten ca hundra meter ifrån henne så hon inte skulle se mig. Hon traskade och nynnade medan hon kikade ner på klockan. Elena var på väg mot stranden.
Vid stranden stod träden längre ifrån så jag fick stå och se hur hon på långt håll irrade runt och ropade mitt namn.
'Jacob?', ropade hon gällt.
Jag kunde inte visa mig, inte nu. Först så hade jag inga kläder med mig och så skulle jag på mötet nu.
Jacob, var är du?, tänkte Quils röst.
På väg, svarade jag och kastade en sista blick på Elena innan jag sprang mot flocken som samlats på den stora ängen i skogen.

Hon skulle klara sig, det fanns ingen vampyr här nu som skulle kunna skada henne. Men imorgon, hoppas hon håller sig inomhus.
Jag närmade mig ängen, jag hörde flockens tankar då de diskuterade med Cullens. De skulle också vara där, det sista mötet innan kriget.

Jag hade kommit in i huset oupptäckt igår. Jag hade hittat en sliten gammal trälåda under huset som jag ställde mig på och hoppade upp till fönstret med. Mamma hade knackat en stund när jag kröp in, men hon hade bara trott att jag var sur för att jag inte svarat. Ett par rosiga kinder hade nästan avslöjat mig men jag skyllde på febern. Det funkade.
Idag tänkte jag gå ner till stranden igen, fast egentligen stod mitt huvud emot. Jag funderade fortfarande på om Jacob varit där eller inte kommit. Min magkänsla sa att han hade varit där, sedan gått när jag inte kommit. Den känslan fick mig att blunda och ta några djupa andetag för att inte skrika i plågor.

Morgonen överflöt till tidig förmiddag. Mamma gav mig tillåtelse att vistas utomhus idag så jag tog en promenad ner till stranden med Simon innan lunch. Men ingen Jacob syntes till. Jag kikade över hela stranden, lät Simon springa lite extra över klipporna men ingen lång snygg kille syntes.

Efter lunch tog hela familjen en promenad. Det var ganska trevligt, i början. Tills pappa hittade en strandbutik bakom nästa klippgrupp. Jag hade inte sett den förut. Såklart ville alla gå in, förutom jag. En kvinna, ungefär 35 år stod i kassan. Henne började mina föräldrar prata med medan jag och mina syskon traskade runt i butiken och tittade. Pappa berättade vad de gjort de senaste dagarna. De fick också reda på att kvinnan hade en son. Som hette Quil eller något.
''Ja, Elena här hon har träffat en pojke. Men tyvärr vet hon inte var han bor ...''
Jag höll andan, beredd på det värsta.
''Vad hette pojken?'', frågade kvinnan nyfiket och blinkade åt mig.
''Jacob'', svarade mamma snabbt.
''Oh'', sa kvinnan glatt. ''Jacob är min son Quils bästa kompis''
''Nämen'', sa mamma och vände sig om för att kasta en blinkning på mig. ''Har Quil fler pojk-vänner?''
''Jaa, dom är en hel flock nästan'', sa Kvinnan och skrattade. ''Jacob, Quil och en annan pojke Embry är bästa vänner. Sen vet jag att de hänger med en hel del andra killar med''
Jag var väldigt förvånad att kvinnan avslöjade så här mycket för en grupp människor hon precis träffat.
''Trevligt'', sa mamma. ''Då finns det i alla fall lite kompisar här omkring. Inte sant Elena''
''Mm'', muttrade jag och slank ut genom dörren.

Jag väntade i några minuter utanför på en bänk, till slut kom de ut.
Mamma kom fram och gav mig en liten varg-figur i handen.
''Kvinnan gav dig den'', sa mamma. ''Det är en La push symblol typ''
''Tack'', sa jag utan glädje, Men när vi gick förbi dörren bort hemåt vinkade jag in till kvinnan som tack.
Jag vred och vände på varg-figuren, den var väldigt fin. Den stod på alla fyra med ett ledsamt utryck i ansiktet, fast den såg ut att springa, eller vara på väg att. Men dess päls var tillbaka draget så jag antog att den sprang.
När vi väl var hemma ställde jag figuren på fönsterhyllan. Där fick den stå i väntan på mina blickar varje gång jag gick in till rummet.

På eftermiddagen gick jag till stranden igen, men ingen Jacob syntes till. Jag antog att han inte ville se mig, fastän jag hoppades att han skulle dyka upp. Jag skulle gå dit varje dag tills jag såg honom igen. Kanske skulle jag behöva gå dit längre framåt i tiden. Fast kvinnan i butiken, hon gav mig hopp. Jag kunde ju alltid få kontakt med hennes son Quil och fråga var Jacob bor.

Laila skulle komma om en vecka nu, så jag ringde henne för att ge de senaste händelserna.

Hellu!
Slutade 11 idag, det var skönt. Har skrivit klart alla citat nu på svenskan, ska bara skriva det sista sen är jag klar och kan äntligen kanske läsa lite! När vi får läsläxor blir det det enda jag fokuserar på och det är fett jobbigt .-.

Japp, jag och mamma har suttit och kollat på film, tänkte välja någon jag sett innan men när jag såg att vi hade Shutter island var jag tvungen att se den, hade inte sett den innan. Den var liiite komplicerad i början, jag blev jätte överraskad i slutet, det var fett hemskt :O

Jaja, ikväll äre biggest loser. Ska kolla men liksom, har ingen lust egentligen .. Jag ska inte göra något den här veckan förutom att börja plugga till massa prov ._.

Mm, lägger upp lite till i berättelsen strax :)

Och snart är det looov! Bara 20 dar kvar!!!

Heej, har precis varit ute med hundarna. Innan det satt jag inne och kollade gamla trådar och gissa vad jag hittade? En LOTR novell jag började med 25e Januari 2008! OMG, Det var bara några få inlägg men gud vad kul det var att läsa vad man skrev när man gick i sjuan!

Lägger upp första delen XD Ändrar stavfelen XD


Jag vaknade en morgon i min säng av att ett brev låg framför näsan på mig. Jag läste det men jag fattade ingenting eftersom att det var alviska, det stod på svenska längre ner att jag hade blivit utvald att få komma och träffa alla i sagan om ringen. Jag fattade ingenting men jag började packa iallafall men när jag precis skulle hämta väskan så bara försvann jag. Jag kom fram någonstans mitt bland gräs. Helt plötsligt hör jag att nånting gnägga. Jag ropar:
- Vem där?
Jag får inget svar det. Helt plötsligt så kommer en häst springande mot mig och på hästen sitter ingen mindre än Gandalf. Jag ropar hans namn och han ber mig att sitta upp på hans sadel och jag lyder.
- Hej julia, så bra att du kom det börjar hända hemska saker här, säger han.
- Men hur kom jag hit, frågar jag.
- Bara en riktig älskare av sagan om ringen kunde komma hit, svarar han.
Sen rider vi iväg ett tag, ganska länge, sedan ser jag en borg långt borta. Det ser ut som minas tirith och det är det. Vi rider mot minas tirith men något svart i fjärran framför oss rör sig mot oss.

OMG, jag skrev om mig själv!! OMG, jag hade skrivit 4 inlägg totalt XD Gud vad dåligt jag skrev ^^

Vill ni se resten? Alltså, andra delen var bara för kul!!!

Jag vaknade i min varma säng liggandes på mage. Igår skulle jag ha träffat Elena, men jag kunde inte för vi tränade till kriget. Tre dagar sedan skulle de vara här. Och försöka döda Bella.
Suck, jag ville skydda henne också men tänk om någon av de nyfödda skulle leta sig ner hit, Elena bodde väldigt nära skogen.
Men hon var på stranden igår, vad tror hon om mig nu? Hon är säkert jätte besviken på mig, kommer kanske aldrig mer lite på mig.
Jag suckade och gick mot köket. Jag rös på vägen när min varma hud mötte den kalla luften i huset.
Billy rullade runt i köket och lagade frukost när jag kom. Jag satte mig ner på en stol vid köksbordet och gäspade.
Billy ställde en stor skål med havregrynsgröt framför mig.
''Ät nu så du orkar träna sedan'', sa han och rullade iväg efter sin egen skål.
Min mage vände på sig, jag hade ingen matlust alls. Mina tankar svimlade kring Elena, för det hade hänt.
Jag hade svikit henne.
Billy rullade och spärrade rullstolen på andra sidan bordet. ''Var ska ni träna idag''
''På ängen'', suckade jag. ''Sedan ska vi ha möte med flocken''
''Mm'', muttrade Billy. Han var väldigt orolig för mig, även fast han visste att jag var en väldigt stark och stor varulv.
''Jag kommer klara mig'', sa jag till Billy och började äta gröten.
Han log ett ansträngt leende och började äta han också.
Jag skulle slåss som fan när kriget kom. Döda så många nyfödda som möjligt för att skydda Elena, så de inte skulle komma i närheten av henne.

Ja, efter typ 1,5 månad men jag har ju läst en del böcker samtidigt. Sista kapitlet läste jag riktigt sakta, det blev väl så för att det var det sista. Lite sorgligt men skönt att äntligen vara klar! När Alice kom tillbaka blev jag fett glad, hon är en av mina favvo karaktärer :) Men, som sagt, att det skulle finnas någon som Renesmee och så tyckte jag var lite för lätt ... Men att Charlie skulle slippa leva ensam var bra, han e skön på något sätt :D
Alltså, ja. Finns inte så mycket jag vill skriva om boken, den var helt klart en sämsta i serien. Men oroa er inte at jag blivit någon twilighthatare nu, jag ska fortsätta skriva berättelsen. Laddar upp snart, glömde igår ^^

Aja, idag ska jag plugga klart, läsa <3, gå iväg på nå fika med familjen men jag ska inte äta, jag äter inte sockersaker ... Ikväll ska jag ha hårinpackning, har det ungefär varannan vecka :) Sen är det parlamentet med, det måste jag se XD

Jaja, ska gå och fixa fram ett inlägg ur berättelsen nu!

Tjooo!
Var på stockholmsmässan imorse. Fy fn vad mycket folk det var! Jag köpte inget men mamma och pappa köpte en ny badtunna, en sån där stod man badar i och värmer. Vi har en redan men nu har vi köpt en ny.
Sedan åkte vi in till city, vi var på en bokaffär och köpte en massa böcker. Jag köpte en bok som ehetr Vampire diaries men den känner ni nog igen. Såg inte på TV för det var så komplicerat men man kanske fattar när man läser .. Och så köpte jag Harry Potter and the deathly hallows, ska läsa den på svenska sen igen men engelska blir nog kul, läser inte så mycket engelska och sjuan är nästan den bästa boken så :)
Shoppade lite på cubus med, sånna där mjukisbrallor och matchande munkjacka. Jag e munkjacksperson XD

Aja, laddar upp novellen ikväll. Ska vila lite och läsa, är trött ^^



OMG, längtar som fan! Ska ringa idag och fråga när man får beställa.

Hellu!
Sitter på en annan just nu och skriver lite i min berättelse, det är 36:e delen eller nåt tror jag. Jag börjar få lite slut på ord, ordförrådet är slut. Japp ... Mene, det är några som skriver frågor och att ni gillar novellen, det är jätte kul. Jag får verkligen skrivlust av det! Men ( låter som Tony Irving ), vad är det som är bra? Visst, ni skriver att jag skriver bra och det får jag höra i skolan också men alltså. Vad tycker ni om själva handlingen? Gillar ni karaktärerna? Händer det tillräckligt mycket? För liksom, även om det är bra eller dålig kritik så kan jag liksom anpassa mig till det.

Ja, snart ska jag åka till Jakan för vi ska åka till stockholmsmässan, har aldrig vart där men jag ska gå och kolla efter böcker där vet jag i alla fall. Lägger upp lite i novellen när jag kommer hem sen, måste plugga med, samhällskunskap men jag orkar inte, men det måste ju göras ..

Jaja, det är inget på TV ikväll som jag vill se så jag kanske tittar på en HP film eller nåt. Det var verkligen länge sen, måste bli klar med boken med ( twilight ) men som sagt den var för lätt .. Måste läsa HP 7 snart, det är bara 40 dagar kvar men jag har iofs hela lovet på mig XD

Jag stängde dörren ljuslöst och började smyga. Hallen hade aldrig kännts så främmande och läskig. Väggarna tycktes nästan komma närmre. Jag lyssnade och hörde det avlägsna ljudet av pladder och stek-ljud från köket. Jag tog en djupt andetag och tassade försiktigare fram. På högra sidan om mig var ingången till köket, om jag bara var tillräckligt tyst och ingen tittade ut till hallen just när jag smög förbi skulle jag kanske kunna klara mig. Jag slöt ögonen och hoppades innerligt att jag skulle klara detta. Jacob skulle inte få tro att jag inte gillade honom, om jag inte hann så måste jag berätta det, annars kommer han tro att jag är bara en som leker med killar.

Ljuset från köket föll på mitt ansikte när jag smög förbi. Jag skulle kanske klara det. Jag tog några säkra steg till och skulle precis försvinna ur synhåll när Simon såg mig.
''Hej Elena'', sa han glatt.
Fan, kan han aldrig va tyst. Jävla unge, jag älskar dig men just nu förstörde du mitt liv.
''Vart ska du?'', undrade mamma och vände på en pannkaka i stekpannan.
Jag blundade och andades några djupa andetag. ''Ut''
''Du ska stanna inne'', sa mamma strängt och spände ögonen i mig. ''Marsch till ditt rum''
Jag suckade och vände om till rummet igen. ''Jag vill inte ha någon middag'', ropade jag till mamma innan dörren for i väggen med en smäll.
Nu var det ödesbestämt, det var nästan som det. Gud, även fast jag inte trodde på honom hade bestämt att jag inte skulle träffa Jacob idag. Aldrig någonsin. Skulle han vilja träffa mig igen efter det här? Jag skulle kunna säga som det är till honom men det kommer inte gå. Har man blivit besviken hänger den känslan kvar. Just nu hade jag lust att ta min skrivbordsstol och kasta den genom fönstret, så aggresiv var min ilska.
Fönstret, ja! Jag kan klättra ut genom fönstret. Hur dum är jag egentligen? Att jag inte tänkte på det förut.
Det var kanske bara två meter eller något till marken, det kan jag hoppa. Men hur skulle jag kunna komma in igen sedan?
Jag kommer nog på något, en låda kanske?
Jag sprang till dörren och låste den i fall att någon i familjen skulle titta in. Jag måste göra det här, utan Jacob är jag ingenting.
Jag ställde mig på sängen och öppnade  fönstret. En fuktig vindpust blåste in och fick mig att rysa. Det var lite småkallt ute idag, även fast det var sommar. Jag lade ena benet på andra sidan om fönsterkarmen och sedan den andra. Jag höll på att förlora balansen men fångade den igen i sista sekund.
Jag blundade och hoppade. Jag landade mjukt men med ena handen mot marken. Den blev smutsig så jag gned den mot husväggen så leran försvann.

Dags att springa, klockan hade börjar bli nästan kvart över fem. Skulle han ha gått eller väntat? En kvart är ju inget, han måste ha väntat. Han måste, han måste. Jag sprang nedför sluttningen ner på vägen, jag kastade en blick bakåt mot huset men inget upprört ansikte syntes i fönstret. Jag fortsatte springa, leran stänkte runt mig men det struntade jag i. Jag måste komma fram till stranden, se honom, höra honom. Jag såg klipporna som omslöt stranden på vänster sida, när jag kom fram klättrade jag upp med världens fart. Jag höll på att ramla ner i en stor skreva men såg den i sista sekund.
''Jacob'', ropade jag genom vinden. Han hörde mig nog om han var där. Mina ögon tårades men förlorade inte sin glädje. Jag skulle se honom.
Jag kom upp på klippans kant. Jag tittade över hela stranden, men det ena jag såg var grådaskig sand med inslag av tång.
Han var inte där, han var inte där.
''Jacob'', ropade jag gällt och sprang ner till stranden. Jag ramlade men ställde mig upp och fortsatte springa. ''Jacob''
Jag stannade på mitten av stranden, jag snurrade häftigt runt. Som om jag trodde att han skulle hoppa fram bakom min rygg och skrika 'bu' och le sitt vackra leende. Men han var inte där. Hade han gått? Det kan han inte ha gjort, jag var bara nästan tjugo minuter sen. Jag snurrade ett varv till och tittade i sanden, allt som syntes var mina fotsteg. Inga andra.
Om han har varit här skulle det ha synts, allt som syntes var sand som formats av regnet. Men det regnade inte nu, det var imorse. Han hade INTE varit här. Eller hade han stått uppe på vägen och väntat?
Det fanns inget jag kunde göra, jag visste inte var han bodde så jag kunde inte gå och hälsa på.
Det enda jag faktiskt kunde göra var att knalla hem och sitta där och vänta tills imorgon. Kanske skulle han dyka upp igen ...
Men troligen inte, jag hade svikit honom genom att inte dyka upp.

OMG, har jag vart så korkad i flera år? Finns verkligen springfield på riktigt? Ofta? Jag och mamma kollade på någon film idag och då snackade de om springfiel och shelbyville. Jag trodde de var påhittade. Är de inte det? :O

Aja, jag var nera och köpte Ben & Jerry när jag kom hem efter engelskan, inte nog med det så träffade jag min gamla engelska lärare på ica. Det var kul, fick veta av min gamla flummiga NO-lärare ska flytta så jag får passa på att hälsa på honom snart!

  Likt?


Bara lite kort angående min fan-fic, Elena är människa :)

Fett skönt att jag slapp spanskan idag, ska dit på onsdag istället och ha något muntligt skit. Vet inte liksom vad det är, han förklarar som en kråka. Seriöst!
Blir bara engelska idag med Lollo, hon är helt okej på svenska lektionerna men när hon säger 'As a matter of fact' eller nåt hela tiden nästan blir det lite jobbigt .-.
Igår såg jag på robinson lite, har sett för många säsonger så det börjar bli tråkigt ...
Imörn ska jag till stockholmsmässan, vet inte vad jag mer ska göra i helgen. Plugga kanske? Ja.

Och tänk att det idag bara är 6 VECKOR KVAR TILL PREMIÄREN!!! Omg, jag börjar bli fett nervös. Måste läsa om sjuan igen snart, när jag blir klar med tråk twilight så. Det som händer i slutet ( för er som läst ) de klarar det alldeles för lätt. Det är tråkigt. Kan inte bara Edward dö? Då händer det ju något kul .. eller ja ..



Den här bilden är när Harry och Hermione är på kyrkogården och han ser sina föräldrars grav. Stackars kille.

Denna morgon vaknade jag rätt så utvilad. Jag hade legat många timmar och tänkt på Jacob och vad vi kunde hitta på idag. Min mage snurrade runt av nervositet och längtan, det kändes som om en hel svärm av fjärilar surrade runt i min magen. Det var skönt, men också väldigt obehagligt. Jag kastade en snabb titt på spegeln när jag gick förbi till köket. Mitt hår stod rakt upp, det såg ut som ett rått bo. Efter frukosten tänkte jag ta en dusch, det kanske kunde få nervositeten att rinna av också.

Jag var knappt närvarande vid frukosten. Mamma var tvungen att säga till mig när jag lade tionde skinkan på smörgåsen.
''Mår du bra?'', undrade hon oroligt och kände mig på pannan. ''Lite varm, ska du inte stanna inne idag?''
''Nej'', sa jag kvickt. Hon tittade konstigt på mig. ''Alltså, man dör ju inte av lite frisk luft''
Hon tog bort skinkan från min smörgås medan hon tänkte. ''Jag vet inte det, men jag tycker du ska vara inne idag''
Jag röt till. ''Men jag vill gå ut''
''Unga dam, du har feber. Är man sjuk ska man vara inomhus''
Mina ögon smalnade, jag skulle inte låta mamma förstöra det här.
''Älskling'', sa mamma till pappa. ''Är hon sjuk ska hon väl vara inne?''
Pappa dök fram bakom tidningen och tröck upp glasögonen lite högre på näsan. ''Är hon sjuk, ja''
Jag hade lust att skrika, slå sönder någonting. De kunde inte göra så här. Jag var inte ens sjuk. Jag hade ju precis stigit upp. Jag var väl fortfarande varm efter det.
''Om jag tar tempeln och den visar mer än 39 grader stannar jag inne'', sa jag. Jag var ganska säker på att jag bara kunde va runt 38 grader.
''Okej'', sa mamma och sprang kvickt mot medicinskåpet. Hon plockade fram termometern och vände sig om mot mig.
Hon gav mig termometern när hon kom till bordet igen. Jag stoppade den i munnen och väntade nervöst. Efter en minut pep den och mamma drog den ur munnen på mig.
Hon log när hon tittade upp på mig. ''39,1 grader. Ledsen, gumman men det blir inne dag för dig''
Mina ögon sköt blixtar av ursinne. Jag tog kvickt min smörgås och glas mjölk och sprang in på mitt rum.
Vad skulle Jacob tro nu när jag inte dök upp? Han skulle nog tro att jag inte gillade honom.
''FAN'', skrek jag och sprang till badrummet. Jag ställde mig i duschen utan att ta av mig kläderna och lät vattnet börja rinna. Mina kläder blev dyngsura efter bara några sekunder av det intensiva vattnet.
Vattnet gled genom kläder och på min hud, det kändes skönt. Mitt raseri började avta men blev större ju mer jag tänkte på att jag inte skulle träffa Jacob.
Inte idag i varje fall. Men tänk om han inte kom igen för att jag inte kom. Skulle han tro att jag inte tyckte om honom för att jag inte kunde dyka upp idag? Jag måste komma på ett sätt att få febern att försvinna.
Men mamma hade sagt att jag skulle stanna inne hela dagen. Herregud, jag är 16 år. Jag borde få bestämma själv men när det gäller sjukdomar ska mamma alltid vara så hård. Men ...
Jag stängde av vattnet och lutade mig mot väggen. Jag kunde ju kunna smita. När klockan börjar närma sig runt fem kan jag ju smita ut, de brukar alltid vara i köket vid den tiden. Då kan jag faktiskt ha en chans att smita ut.
Jag tog av mig mina kläder och trädde en handuk om mig själv. De blöta kläderna slängde jag ner i tvättkorgen, Sedan gick jag till mitt rum och åt upp frukosten.

Om det här skulle funka, att jag skulle smita ut måste jag vara väldigt väldigt försiktigt. Jag är väldigt klumpig av mig och det kunde förstöra allting. Jag hade under de senaste timmarna fixat mig till 'träffen'.
Eller, vår pratstund skulle man kunna kalla det. Som tur var ösregnade det ute, vilket gjorde att de skulle sitta samlade och prata och deras uppmärkssamhet skulle vara på annat håll. Det skulle kanske funka.

Klockan tickade och blev fem. Jag öppnade försiktigt min dörr och klev ut i hallen.

Hellu!
Idag fyller min äldsta hund Greta 3 år, försökte ladda upp bilder men det gick inte. Laddar upp när det funkar, såklart.

Ikväll börjar Bonde söker fru, finally!! Har väntat i evigheter känns det som. Undrar om mammas pojkar ska sändas igen, det var fett kul!

Har suttit och tittat på lite Cirkus Möller klipp, men det kanske inte är någon som sett med Bonde söker fru?
Aja, hittade en Hey baberiba med den borgliga alliansen, fett kul alltså!



Jaa, fett roliiig!
Nu ska jag gå och läsa klart svenska boken och äta, är jätte hungrig! :)

Jag vandrade i min mänskliga form genom skogen, för att jag skulle slippa höra de andra i flockens tankar och just nu ville jag helst hålla mina egna tankar för mig själv.
En armé av nyfödda vampyrer skulle komma till Forks om fyra dagar, ledda av den rödhåriga Victoria. Jag och resten av flocken skulle skydda Bella och hjälpa till att utplåna de nyfödda. Men, konstigt nog brydde jag mig inte längre om Bella. Elena hade tagit mitt hjärta, så snabbt. Så enkelt.
Men, flocken skulle delta, då skulle jag det också. Det var bara en liten sak som gnagde mig i hjärtat.
Elena, jag skulle träffa henne imorgon på stranden men jag, och resten av de som skulle kriga skulle ha fullt upp med på att träna på hur man dödade nyfödda. De va mycket starkare enligt Jasper, som hade en del erfarenheter av sådana.
Jag fortsatte vandra suckandes genom skogen och såg mig omkring, granarna slöt sig tyst över mig och månen lös stor och vit ovanför dess toppar. Men jag kunde ändå se vart jag gick, mitt mörkerseende funkade även när jag var människa.
Oh Elena, vad skulle hon tro när jag inte dök upp imorgon? Hon skulle säkert tro att jag inte brydde mig, att jag inte höll av henne.
''Men det är ju det jag gör!!''
Jag skrek ut orden innan jag riktade en hård spark mot en liten sten, den flög som en pil och studsade mot några tallars stammar.
Varför skulle kärlek vara så svårt för mig? Varför skulle det alltid dyka upp saker i vägen som gjorde att jag inte kunde visa mina känslor?
Tänk om Elena inte skulle lita på mig sedan när jag kom, visserligen hade vi inte kännt varandra så länge men det kändes som om vi kännt varandra hela livet. Som jag och Bella. Men Bella hade jag bara älskat, medan Elena, mer än älskat.
Jag tittade ner på mina darrande händer. Jag kunde inte låta Elena försvinna, inte nu. Aldrig i livet.

Det hördes brakandes av kvistar och jag vände mig fort om. Det var Sam som kom gående. Sam, alfahannen. Han som ledde flocken.
''Jacob'', sa han. ''Jag säger det här på alla andras vägar i flocken också men de börjar bli lite irriterande på dina tankar''
Jag tittade konstigt på honom. ''Vad menar du?''
''Två dar räckte för oss för att få oss irriterade, men du måste hålla kontrollen över dig själv och vara fokuserad när vi ska kriga''
Jag tittade undrande på honom. ''Vad snackar du om?''
Han drog lite på munnen innan han svarade, som om svaret skulle kunna skada mig. ''Du är präglad, i början är det jobbigast när hon är det enda man tänker på. Men jag och alla andra i flocken hoppas du kan bli fokuserad nu när du vet var din snabba förälskelse kommer ifrån''
Jag höjde på ögonbrynen. ''Präglad, är du seriös nu?''
''Helt seriös'', svarade Sam. ''Vi hoppas det bara ska gå bättre för dig den här gången ..''
''Den här gången, jag har inte varit präglad förut'', sa jag surt.
''Nej, men nästan. Din kärlek för Bella var stark''
Jag tittade på honom en stund, lät alla ord sjunka in.
''Men jag måste springa nu, hejdå Jake''
Han försvann bakom träden.
Jag fortsatte min vandring hemåt. Jag trillade nästan då och då på stora stenar som låg i vägen på stigen. Jag var alldeles för upptagen av mina tankar för att kolla var jag gick. Jag var präglad av Elena. Vilket betydde att jag inte skulle gilla någon annan, jag skulle inte ge upp förrän jag fick henne. Tills hon var min. Men, jag var lite osäker på grund av mina tidigare misstag. Jag tänkte inte begå dem igen och hoppa över henne så fort jag fick en minsta lilla glimt av intresse. Jag skulle vänta, till jag var riktigt säker.
Jag ville inte ta risken och bli bortstött igen.
Sams sista ord störde mig lite, 'Din kärlek till Bella var stark'. Men hur kan det då 'nästan' vara en prägling?
Antingen är man präglad eller inte.

Jag kom äntligen ut på öppen mark och såg ljus tända i huset. Mina fötter förde mig direkt mot dörren och in i huset. Billy ville veta vad som hade hänt på festen, han visste ju inte att en armé av nyfödda vampyrer skulle komma. Jag berättade kortfattat för honom vad som hänt och vad som skulle göras. Medans jag berättade bildades en stor rynka mellan hans ögonbryn. Han blev orolig. Jag lämnade honom i köket stirrandes in i väggen när jag till mitt rum och lade mig på sängen.
I taket syntes Elenas ansikte, jag låg och tittade på det i flera timmar och funderade.
Jag visste inte om hon gillade mig, men jag fick den känslan när jag tänkte på henne. Men det fick jag alltid.
Jag trodde personen jag gillade gillade mig tillbaka men som senaste gången var det inte så.
Elenas ansikte försvann när jag föll in i en orolig sömn, jag drömde en otäck mardröm där en vampyr med vit, kall hud stod med tänderna mot hennes strupe. När den tittade upp på mig var dess ögon alldeles blodröda, av hennes blod.
Jag kunde inte röra benen, ville springa fram och kolla om hon var okej, då lyfte hon sitt huvud. Även hennes ögon var röda.
Hon röt högt innan hon sprang rakt över den leriga gräsmattan rakt emot mig. När hon precis skulle trycka sina tänder mot min strupe vaknade jag med ett ryck. Jag svettades floder. Jag lade mig på andra sidan och somnade sedan om.

Jag kände mammas blick i nacken när jag ställde ner tallriken i diskmaskinen. När jag gick ut ur köket och in på mitt rum hörde jag hur mamma mumlade oroligt med pappa innan jag stängde sovrumsdörren med en smäll.
Den här förälskelsen var ingen vanlig förälskelse, tänkte jag när jag la mig på sängen.
Jag la mig med armarna kring benen och stirrade in i väggen.
Jag var beroende av Jacob. Att det gått så fort fattade jag inte. På två dagar hade jag helt ändrat uppfattning om Forks och La push. Först tyckte jag att denna gråa plats var den tråkigaste platsen på jorden. Nu kändes det som om solen alltid lös på mig, även när den var bakom tunga moln. Det var Jacob som hade ändrat mig.
Jag suckade när hans rödbruna kropp dök fram igen i mitt huvud. Jag hade aldrig varit en sådan person som gillade personer på grund av utseendet, men Jacobs dragningskraft bestod inte bara av det, hoppades jag.
Men han är ju snäll och gullig, tänkte jag och blundade.
Ja, svarade en annan röst i mitt huvud. Men han är väldigt het.
Tyst, jag vet det men det är inte bara därför jag gillar honom. Hans längd är bra. Och hans röst är väldigt vacker.
Jaja, mig kan du inte lura sa den andra dumma rösten i mitt huvud.
Jag suckade igen och reste mig upp, jag tog mobilen från nattduksbordet och slog Lailas nummer.
Laila, min bästa vän hade väldigt mycket erfarenheter när det gällde killar. Jag hade inga erfarenheter alls, jag hade varit singel i hela mitt liv.
''Det är Laila'', sa Lailas röst i luren.
''Hej, det är Elena'', sa jag.
''Hej gumman'', sa hon glatt. Måste hon alltid kalla mig gumman. ''Du, jag tänkte precis ringa dig. Det fanns inga flygbilljetter om två veckor. Vi bokade en till mig om en vecka om det är okej?''
''Ja, visst. Det är jätte bra'', svarade jag. Skönt att hon skulle komma tidigare, det var lättare att prata med henne öga mot öga. Laila kunde lätt misstolka mig när hon inte såg mitt ansikte.
''Ja, var det något du ville?'', frågade hon och gäspade.
''Oj, ringde jag olägligt?'', frågade jag. Jag ringde alltid vid fel tillfällen.
Laila gäspade en gång till innan hon svarade. ''Nejrå, jag har bara jobbat idag, en vecka kvar nu bara sen kommer jag''
Jag log. ''Ja, men det är en sak jag måste berätta, jag behöver, ehh .. tips'', sa jag i vanlig samtalston.
Laila lät glad när hon svarade. ''Vad heter han?''
Hur kunde Leila alltid veta allting, var jag så förutsägbar?
''Haha, jag vet alltid'', svarade hon och skrattade som ett svar till mina tankar.
''Han heter Jacob'', sa jag och rodnade. Varför visste jag inte.
''Oh'', sa Laila och busvisslade. ''Vad vill du ha hjälp med?''
Jag andades tungt och djupt innan jag svarade. ''Jag är redan väldigt kär i honom, och jag träffade honom för första gången för två dagar sen.''
''Kallas inte det för kärlek vid första ögonkastet?, undrade Laila.
''Jag vet inte det, det brukar ju vara om båda blir störtkära i varandra på samma gång .. typ'', svarade jag.
Laila var tyst en stund innan hon svarade. ''Gumman, jag vet inte vad jag ska säga. Men ibland blir man störtkär i någon, men det kan gå över rätt så snabbt''
Jag tvivlade på att Jacob var en sån där kille man bara var kär i en vecka.
''Jag tror inte det Leila, det känns som om jag redan älskar honom''
''Nej, vad gulligt'', sa Laila. ''Men du, kan vi snacka om det när jag kommer. Så kanske jag kan få träffa honom. Ska du träffa honom någon mer gång?''
''Ja, imorgon'', svarade jag.
''Du ser'', sa Laila. ''Han är redan kär, tro mig, annars skulle han inte vilja träffa dig''
''Det tvivlar jag på'', svarade jag surt.
''Tvivla aldrig på dig själv gumman'', sa Laila. ''Men vi ses. Puss puss''
''Puss puss'', sa jag helt utan inlevelse och la på.
Det där samtalet hjälpte inte ett dugg, det gjorde mig bara förvirrad. Men nu hade jag i alla fall lite att fundera på.

Hellu!
Igår var det kanelbullens dag. Jag åt kanske 4 bullar, lite mycket men det var gott :) Åt en samtidigt när jag tittade på biggest loser, haha :D
I veckan händer inte så mycket, plugg bara. Ska läsa klart svenskaboken så jag slipper ha dåligt samvete över det ..
Bonde söker fru imorn, ska ladda upp ett roligt klipp från Cirkus Möller då ^^

Vi gjorde många improvisationsövningar på teatern idag, det var kul men svårt. Orkar inte skriva varför men jag laddar upp ett lite roligt klipp :)



Haha, den är bäst!

Jag vände mig om när jag precis skulle gå runt krönet och försvinna ur sikte från stranden, men han syntes inte till.
Han hade redan försvunnit.
Wow, han är snabb också, sa jag till mig själv. Inte nog med det att Jacob såg ut som en kille varje tjej drömde
om hela livet men aldrig fick, men Jacob kändes trygg. Han verkade inte heller dum eller så, utan mer lugn och beskyddande. Och det gillade jag, jag skulle aldrig falla för en kille som jag kände skulle göra bort mig hela tiden.

Jag gick in genom ytterdörren och slängde igen den med en hög smäll. Det luktade köttfärssås från köket, min favoriträtt. Men just nu kändes inte min mage mottagbar av mat, den snurrade runt alldeles för fort. Jag grep tag om handtaget på ytterörren, och med en hög smäll ramlade jag ut på verandan när dörren öppnades med ett gnissel. Mitt huvud snurrade fortfarande, på grund av Jacob?
Eller snurrade den av någon annan anledning? Det var inte så stor chans att jag plötsligt skulle bli alldeles yr av att ha sett i min inre blick Jacob utan tröja och hans muskler nedstänka av havsvatten.
Jag skakade mig raskt om huvudet, tänk klart Elena. Du kan inte tänka på sådant nu ...
''Nämen, ramlade du?'', skrattade mamma och hjälpte mig upp.
''Ja'', sa jag och gned mig på låret. ''Jag måste ha ramlat och kommit mot handtaget''
''Du är lika klumpig som mig'', kvittrade hon innan hon begav sig mot köket igen.
Jag stängde dörren tyst denna gången, och för säkerhetsskull låste jag också.
Jag andades djupt för att inte tappa fattningen igen, jag sparkade av mig skorna och gick till köket.
Där satte jag mig vid köksbordet med de andra. Jag lade försiktigt ansiktet i händerna och andades djupt.
Jacobs mage dök upp framför mig, det skiftade, hans ansikte, sedan en närbild på hans vackra vita leende, som
långsamt rörde sig emot mig. När det var riktigt nära stängdes hans mun och hans fylliga läppar plutades innan
de rörde lätt vid mina ..
Jag stönade lågt, jag hade aldrig kännt så här för någon förut. Jacob var den, den man letade efter i hela sitt liv.
Jag hoppades bara att han kände samma sak, men jag skulle inte vilja försöka få honom att gilla mig. Antingen gjorde han det eller inte. Men hoppas kunde han alltid, men varför skulle han gilla mig egentligen?
Mitt hår var inte så långt som tjejer brukade ha, jag var inte direkt smal, men inte tjock heller. Ibland när jag tittade mig i spegeln kände jag mig söt men det var inte ofta. Jag suckade och vände huvudet uppåt.
Mamma ställde köttfärsen och pastan på bordet och alla började ta för sig. Jag tog sist av alla, bara en liten näve
spagetti och en gnutta köttfärssås ovanpå.
''Säg inte att du slog i huvudet när du ramlade?'', sa mamma och tittade oroligt ner på min mat.
Jag tittade på henne och log lite ansträngt. ''En jobbig dag bara''
Mitt leende försvann när hon tittade bort.

Jag satt under hela middagen och petade med gaffeln i spagettin, som om det skulle hjälpa mot min smärta.
Jag fattade inte varför jag kände så, Jacob ville träffa mig imorgon. Det betyder väl något? Eller ville
han bara möta mig som vän? En liten gnista tändes i mitt hjärta, vänskap kan leda till kärlek.
Men tvinga inte på honom det, sa jag till mig själv. Jacob hade bergis fler tjejer efter sig än det finns
myror i en myrstack.
Jag suckade och gick till soppkorgen för att slänga ner pastan.

Två dagar hade gått sedan jag senast såg henne. Smärtan var olidlig, till och med värre än det jag kännt för Bella.
Varje gång jag tänkte på henne kändes det som om mitt hjärta klämts ihop till en liten flörtkula.
Ibland var det outhärdligt, jag var tvungen att lägga mig ner en stund och låta tankarna vandra iväg någon annanstans så smärtan försvann. Men ibland som vid vanliga romanser kändes det som om jag svävade på ett litet fluffigt rosa moln, och nedanför på jorden stod hon och vinkade åt mig. Jag flög ner till henne och lutade mig sakta mot henne ...
''Jacob, är du där?'', hördes Billys röst.
Oh, var han tvungen att komma precis nu.
''Ja'', svarade jag. Jag försökte att inte låta sur, men det var svårt.
Han rullade in i rummet och tittade på mig.
''Ska du inte gå ut lite Jacob, det är inte bra för dig att ligga inne hela dagarna''
''Mm, visst'', svarade jag och reste mig upp och klämde mig förbi Billy ut genom dörren och ut genom huset.
Då kanske man skulle få fantisera lite i fred.
Jag knallade med stora steg nedför backen och nedmot stranden.
Jag mötte inte en endaste själ på vägen, när jag kom fram gick jag ner till vattenbrynet och bara stod där och
kände saltlukten fylla mina näsborrar.
I kanske en hel kvart stod jag med ögonen slutna och bara lät tankarna komma och gå som de ville. Som tur hörde jag inte under den tiden att någon gick förbi, de skulle säkert trott jag var knäpp som bara stått där.
Vinden började blåsa och med den fördes det en röst, en röst som jag kände igen.
''Ja, Laila. Ni ska få komma hit. Nej, jag vet inte. Om två veckor kanske? Bra, det är bara att boka flyget då.
Ja, jag saknar dig med, jätte mycket. Lovar. Puss puss''
Jag öppnade ögonen och vände mig åt vänster, bakom klippan kom en flicka, jag hörde det på hennes röst.
Jag tittade och tittade och till slut kunde jag se henne, där hon kom klivande över klippan, hennes hår var fluget
bakåt av vinden, hon log, med sin vackra mun. Det kunde inte vara hon. Bodde hon här?
Till sist såg hon mig, hennes ögon blev stora av förvåning, men sedan blev de mindre när hennes mun bredde ut sig i ett stort leende.
''Jacob'', skrek hon glatt. Hon sprang fram och ställde sig framför mig. Nästan studdsandes. Hennes ögon var helt
riktade mot mig. Jag såg hur hon kikade ner över min platta mage, då insåg jag att jag inte hade någon t-shirt på mig, men det verkade inte störa henne ett dugg.
''Är det inte kallt?'', frågade hon.
''Nej, det är ju sommar'', sa jag leende. Hennes ögon riktades ännu en gång ner mot min mage.
Hon log, det vackra leendet som jag tänkt på i hela två dagar.
''Ehm'', började jag. ''Bor du här någonstans?'' Hoppas hoppas!!
''Ja'', sa hon. Mitt hjärta lättade. ''Jag bor ungefär en kilometer bort, precis bakom den där kröken''
Hon pekade på skogsdungen bakom sig.
''Okej'', sa jag. Mitt hjärta dunkade i 240, hon bodde här. I närheten. Jippi. ''Jag bor ca 2 kilometer i den riktningen''
Jag pekade bort på vägen som låg bakom mig.
Hon log, med hela munnen. Jag kände hur mina knän började svikta lite, men jag höll mig på benen.
''En fråga Jacob, vad gör du ikväll?'', frågade hon.
Fan, att Bellas examensfest skulle vara ikväll, egentligen vill hon kanske inte ha mig där men det är så kul
att reta Edward ..
''Ikväll kan jag inte, imorgon kanske??''
''Visst'', svarade Julia glatt. ''Imorgon, perfekt. Var ska vi träffas?''
''Vad sägs om här?'', frågade jag.
Hon såg först lite skeptiskt ut men till sist bestämde hon sig vad hon skulle svara.
''Ja, okej. Det blir bra''
Det hade inte kännts rätt att redan träffas hemma. Först för att jag visste inte om hon gillade mig också och att
det skulle börja pratas jätte mycket i flocken. Jag ville verkligen inte att de skulle tro att jag var präglad ..
Hennes mobil började ringa, hon suckade, plockade upp mobilen ur jeansfickan, suckade igen när hon tittade på displayen och sedan svarade hon.
''Ja'', sa hon argt. ''Ja, ja, jag kommer''
Hon la på luren och suckade igen. ''Jag måste gå, middag du vet''
Men det visste jag redan, jag hade hört hennes pappa prata lika tydligt som om han stått precis bredvid mig.
Jag tittade ner på henne, hon verkade inte vilja gå.
''Jag måste också gå förressten'', sa jag för att bryta den pinsamma tystnaden.
''Okej'', sa hon. Hon kastade en sista blick på min kropp. Det störde mig inte.  
''Vi ses'', sa hon och vände på klacken och traskade iväg över sanden. När hon klättrat upp på klippan vände hon sig om och vinkade innan hon försvann på andra sidan.
Jag gick också hem, helt överexalterad över att jag träffat Elena igen. Och vi skulle ses igen. IMORGON!!

Hellu!
I helgen har jag inte gjort så mycket, inte så många roliga saker direkt D:
I fredags var vi på en restaurang i älmsta, den nyaste. Jag åt kebab, det var jätte gott!
I lördags var jag bara ute och gick med hundarna och pluggade. På kvällen såg jag en skräckfilm på kanal 6, Chost chip hette den och var jätte läskig. Det var en besättning som skulle bärga ett skepp som försvann typ år 1962 och någon hade sett den strax efter och den åkte av sig själv. Han som tipsade dom var han som skulle ta själar på den där båten eller något .. Det var spöken överallt. Och alla i besättningen förutom tjejens själ blev tagen, båten sjönk och alla själar fick åka upp till himmelen, eller nåt. Och i slutet går den där 'själtagaren' så ett nytt skepp och ska göra samma sak igen ...

Idag har jag och syrran sett lite på Avatar. Såg tills kriget kom sen pallade jag inte mer, de filmen är jobbig. Jag gillar inte avatarerna, de är blåa och så.. bara ruskiga ..

Läste lite i sista twilightboken igen, ett kapitel. Mer orkar jag inte på ett tag, bara 50 sidor kvar men den är så .. otroligt jobbig. När man vet att Bella väljer Edward framför Jacob då är den bara så ... slut.

Jaja, bloggar mer nästa vecka och lägger upp mer i berättelsen!

7 veckor kvar!!

Alltså, han är Sveriges roligaste människa om inte världens! Satt och tittade på ett program om honom igår och är bara tvungen att lägga upp ett klipp när han är på skansen! Den e fett kul, titta på hela :)



Tar inte med datan till landet så jag skriver på söndag!

Allt jag kunde tänka på den kvällen var Jacob. Hans svarta vackra hår, hans vita leende tänder som fick mig att andas i otakt och såklart hans kroppsbyggnad. Jag hade alltid haft lätt för att falla för längre killar, för jag känner mig mer beskyddad om en 180 cm lång kille går bredvid än en 160 cm lång kille liksom.
Mitt i mitt drömmande kikade mamma in genom dörren.
''Elena, gumman. Det är mat nu'', sa hon och försvann i en vind.
Jag har ingen lust att äta, sa jag till mig själv. Jag kommer aldrig mer få träffa Jacob, jag vet inte var han bor. Kanske borde jag gå tillbaka till affären och vänta, han måste ju handla någon mer gång, men om jag gör det kommer han säkert tro att jag förföljer honom. Han har nog redan en egen fanclub av tjejer på facebook.
''Facebook!", skrek jag när jag plötsligt fick en idé.
Jag satte på datorn och lät den sätta igång, jag satt otåligt på skrivbordsstolen och gungade fram och tillbaka medans jag väntade.
''Elena, det är mat'', hördes från köket. Ett avlägset skrik som betydde att jag måste vänta med att söka efter Jacob.
''Fan'', sa jag tyst och gick mot köket.

Middagen tog en evighet, jag trodde aldrig pappa skulle sluta snacka om La push och ta sin sista tugga på tallriken så vi andra kunde gå. När han äntligen gjorde det och jag reste mig för att springa till datorn plockade mamma fram en istårta ur frysen.
''Trevligt, jag som verkligen älskar glass'', sa jag ironiskt.
''Elena, det är en inflyttningstårta'', sa mamma argt. "Varför så bråttom, ska du någonstans?"
''Naee'', sa jag och stirrade ner i bordet. Bara till mina drömmar ..''Jag är bara inte sugen''
Mamma ställde tårtan på bordet och började skramlande ta fram skålar.
''Ja, han var ju riktigt snygg den där pojken''
Jag stelnade till.
''Vad sa du?'', sa jag förvånat.
Mamma tittade på mig och knyckte lite med huvudet.
''Den där mannen då'', sa hon. ''Fast jag tror faktiskt han kan vara i din ålder även om han var väldigt lång och ..'' "Och?"
Där avbröt pappa. ''Jag fattar inte, varför vill hon inte ha tårta på grund av den där pojken?''
Pappa tittade ängsligt på mig, hans största problem var att han var för överbeskyddande. Om han fick bestämma skulle jag inte få flytta hemifrån förrän jag var 30 år.
''Nog prat om det'', sa mamma och lassade upp tårtan.
När mamma sköt en tallrik till mig sköt jag bort den, jag mådde verkligen illa. Allt jag såg, var än jag tittade var hans ansikte.
''Okej, du kan gå''
Jag reste mig upp, stolen skrek mot golvet när jag drog in den och sedan gick jag mot datorn.

Internet var redan på som tur var, men eftersom vi bodde så nära havet ( Jag hade känt de på havssaltslukten ) så funkade inte bredbandet så bra. Jag lät mina tankar vandra iväg till Jacob, om han bara skulle kunna gå förbi nere på vägen skulle jag springa till honom direkt och skrika 'JAG ÄLSKAR DIG', men kanske inte. Men hur kan jag redan vara så fäst vid honom? Det var ju bara några få timmar sedan jag såg honom och jag kommer bergis inte träffa honom igen ...
Facebook klickades upp och jag började söka. Jag skrek in Jacob, La push, Forks och Usa i fältet och klickade. Efter ett par sekunder var sökningen klar.
''Inga resultat för Jacob'', mumlade jag när jag läste. ''Fan''
Jag hade aldrig hatat facebook så här mycket, min enda chans för att kunna prata med honom igen så fanns han inte där. Oh, jag kommer tänka på honom för evigt. Jag kommer aldrig glömma honom. Aldrig glömma hans vackra ansikte och hans vita spetsiga tänder.

Hellu!
Idag var det kort dag med tråk-spanska och engelska. Ska till landet idag så jag lägger upp en del av Jacob Blacks prägling snart.



Jag älskar dom här Hey Baberiba med kungafamiljen. Nästan alla är roliga men den här är bara för härlig ^^

Tänk att det redan är oktober. Shiet vad tiden går fort D: Snart är det halloween och jul igen.