Emmett slet vampyren i stycken. Vrål och skrik fyllde luften när armén kollapsade med oss. En kvinna, kanske 30 år sprang rakt emot mig med en röd, hatisk blick. Jag tog ett lätt hopp över henne och slet halsen av henne. Runt omkring mig var alla i krig, Paul och Emmett stod omringade av några nyfödda men lika enkelt som att andas dödade de allihop.
Jag irrade runt och förintade nyfödda lite här och var.
Kom igen Jacob, peppade Seth. Jag slet huvudet av en läskigt stor nyfödd och jag hörde i tankarna hur han jublade.
Fler och fler nyfödda kom, vi hade förintat kanske 10 stycken när 15 till kom. Jag såg som i slow motion hur en nyfödd sniffade i luften och sedan sprang i en båge runt mig mot skogen bakom mig.
Nej, skrek jag i huvudet och sprang efter vampyren. Han var snabb, han måste bara vara några dagar gammal av det Jasper berättat. Jag kutade efter honom, men det var svårt. Stigen han sprang på var alldeles gropig och stenig. Han kunde lätt hoppa medans jag fick springa ner i skrevorna. Kvistar kom flygande från honom när han sprang förbi en stor ek, jag såg honom, men han var några tiotal meter framför mig.
Jag nosade i luften och kände en välbekant doft.
Nej, morrade jag. Henne får du inte.
Skynda dig Jacob, bad Sam i mitt huvud. Det gav mig styrkan att springa snabbare.
Bara jag kom fram i tid, det här fick inte hända.