Jag sträckte på armarna när jag vaknade. Natten hade kännts kort, jag hade inte drömt någonting. Om några dagar skulle Laila komma. Jag hade pratat med henne i telefonen säkert miljoner gånger sedan Jacob inte dykt upp på stranden. Det bekymrade mig fortfarande. Varför kom han inte? Innerst inne visste jag varför men jag försökte tränga bort tanken. Tanken fick mig att vilja krypa ihop och bli så liten som möjligt och börja gråta. Han gillade mig inte. Det var därför han inte kom.
Tårarna började fukta mina ögon. Jag torkade snabbt handflatan mot ögonen. Jag hörde från köket hur någon lagade frukost och kände lukten av gröt så det måste vara pappa som var uppe först idag. Han var den enda som gjorde en ordentlig frukost. Mamma brukade bara ta fram mackor och lite pålägg.
Jag knallade upp ur sängen, satte morgonrocken runt kroppen och gick mot köket. De mörka golvplankorna i hallen knarrade när jag tassade förbi. Jag satte mig vid bordet och såg hur pappa gjorde juice och dukade. Han verkade inte ha märkt mig än, han måste vara väldigt inne i sina tankar.
'Godmorgon pappa', sa jag för att bryta den alltför tysta tystnaden. Tystnaden hade nästan gjort ont i öronen.
Pappa hoppade till vid min hälsning och tittade undrat på mig. 'Jag såg dig inte'
Jag skrattade 'Jag var tyst när jag kom'
'Okej', sa pappa viskande. Han fortsatte att fixa frukosten och jag satt kvar som en stel staty.
Efter några minuters tystnad hörde vi rörelse från de andra sovrummen. Först syntes min lillebrors sömniga ansikte när han kikade in genom dörren. Sedan hörde vi min systers gäspande och till sist mammas släpande fötter från hallen.

Vi hade en trevlig frukost. Vi pratade om att Laila skulle komma och lite andra saker.
'Vad ska du göra idag?', frågade mamma och gäspade.
'Jag vet inte', svarade jag och tog en klunk juice. 'Gå ut i skogen kanske'