Denna morgon vaknade jag rätt så utvilad. Jag hade legat många timmar och tänkt på Jacob och vad vi kunde hitta på idag. Min mage snurrade runt av nervositet och längtan, det kändes som om en hel svärm av fjärilar surrade runt i min magen. Det var skönt, men också väldigt obehagligt. Jag kastade en snabb titt på spegeln när jag gick förbi till köket. Mitt hår stod rakt upp, det såg ut som ett rått bo. Efter frukosten tänkte jag ta en dusch, det kanske kunde få nervositeten att rinna av också.

Jag var knappt närvarande vid frukosten. Mamma var tvungen att säga till mig när jag lade tionde skinkan på smörgåsen.
''Mår du bra?'', undrade hon oroligt och kände mig på pannan. ''Lite varm, ska du inte stanna inne idag?''
''Nej'', sa jag kvickt. Hon tittade konstigt på mig. ''Alltså, man dör ju inte av lite frisk luft''
Hon tog bort skinkan från min smörgås medan hon tänkte. ''Jag vet inte det, men jag tycker du ska vara inne idag''
Jag röt till. ''Men jag vill gå ut''
''Unga dam, du har feber. Är man sjuk ska man vara inomhus''
Mina ögon smalnade, jag skulle inte låta mamma förstöra det här.
''Älskling'', sa mamma till pappa. ''Är hon sjuk ska hon väl vara inne?''
Pappa dök fram bakom tidningen och tröck upp glasögonen lite högre på näsan. ''Är hon sjuk, ja''
Jag hade lust att skrika, slå sönder någonting. De kunde inte göra så här. Jag var inte ens sjuk. Jag hade ju precis stigit upp. Jag var väl fortfarande varm efter det.
''Om jag tar tempeln och den visar mer än 39 grader stannar jag inne'', sa jag. Jag var ganska säker på att jag bara kunde va runt 38 grader.
''Okej'', sa mamma och sprang kvickt mot medicinskåpet. Hon plockade fram termometern och vände sig om mot mig.
Hon gav mig termometern när hon kom till bordet igen. Jag stoppade den i munnen och väntade nervöst. Efter en minut pep den och mamma drog den ur munnen på mig.
Hon log när hon tittade upp på mig. ''39,1 grader. Ledsen, gumman men det blir inne dag för dig''
Mina ögon sköt blixtar av ursinne. Jag tog kvickt min smörgås och glas mjölk och sprang in på mitt rum.
Vad skulle Jacob tro nu när jag inte dök upp? Han skulle nog tro att jag inte gillade honom.
''FAN'', skrek jag och sprang till badrummet. Jag ställde mig i duschen utan att ta av mig kläderna och lät vattnet börja rinna. Mina kläder blev dyngsura efter bara några sekunder av det intensiva vattnet.
Vattnet gled genom kläder och på min hud, det kändes skönt. Mitt raseri började avta men blev större ju mer jag tänkte på att jag inte skulle träffa Jacob.
Inte idag i varje fall. Men tänk om han inte kom igen för att jag inte kom. Skulle han tro att jag inte tyckte om honom för att jag inte kunde dyka upp idag? Jag måste komma på ett sätt att få febern att försvinna.
Men mamma hade sagt att jag skulle stanna inne hela dagen. Herregud, jag är 16 år. Jag borde få bestämma själv men när det gäller sjukdomar ska mamma alltid vara så hård. Men ...
Jag stängde av vattnet och lutade mig mot väggen. Jag kunde ju kunna smita. När klockan börjar närma sig runt fem kan jag ju smita ut, de brukar alltid vara i köket vid den tiden. Då kan jag faktiskt ha en chans att smita ut.
Jag tog av mig mina kläder och trädde en handuk om mig själv. De blöta kläderna slängde jag ner i tvättkorgen, Sedan gick jag till mitt rum och åt upp frukosten.

Om det här skulle funka, att jag skulle smita ut måste jag vara väldigt väldigt försiktigt. Jag är väldigt klumpig av mig och det kunde förstöra allting. Jag hade under de senaste timmarna fixat mig till 'träffen'.
Eller, vår pratstund skulle man kunna kalla det. Som tur var ösregnade det ute, vilket gjorde att de skulle sitta samlade och prata och deras uppmärkssamhet skulle vara på annat håll. Det skulle kanske funka.

Klockan tickade och blev fem. Jag öppnade försiktigt min dörr och klev ut i hallen.