Det var den natten allting började. Caitlyn låg i sin säng och vände och vred på sig i sömnen. Ett isande jämmer fyllde hennes rum och hon satte sig fort upp och vände sig om i rummet. Men ingen var där men jämmret fortsatte och varenda nerv i Caitlyns kropp frös till is. Hon vågade sig på och kastade en rädd blick ut genom fönstret på gården, men inte en endaste själ syntes till. Jämmret fortsatte ett par minuter, hon tyckte det lät som en kvinna, som skrek i förtvivlan. Hon vågade inte springa till sina föräldrar på andra sidan huset i fall att hon skulle möta något på vägen. Jämmret slutade kvickt och lämnade efter sig en besvärlig tystnad. Caitlyn la sig ner på kudden och kikade sig omkring, sedan vände hon sig om och somnade kvickt.

Andra natten vaknade Caitlyn av att samma jämmer fyllde hennes öron, men den här natten hördes det som om källan till det obehagliga ljudet kom från någonstans i hennes eget rum. Caitlyn hade blivit lite nyfiken och kikade omkring men ingen annan en henne själv befann sig i hennes rum. Fast jämmret skrämdes endå, hon undrade vad det var för något som fick det att låta så hemskt. Men mer kunde hon inte fundera på förrän ljudet stängdes av kvickt, som om det var inspelat. Hon lade sig ner och somnade om men den här natten med en orolig klump i magen.

Caitlyn låg den tredje natten och svävade fritt i sina drömmars land när någon helt plötsligt ruskade till henne och hon vaknade med ett litet hest läte. Hennes ansikte förvreds i rädsla och ännu en gång såg hon sig omkring i sitt tomma rum. Vem var det som hade väckt henne?
Hon vågade sig på och kikade ut över fönsterkarmen ut på den tomma gården. Det enda som syntes var en virvelvind av damm, som om någon stått och stampat där precis. Men ingen syntes, inte en endaste själ.

Den fjärde natten vaknade Caitlyn av att samma höga jämmer fyllede hennes rum, ingen syntes i rummet men när hon kikade ut möttes hennes stora ögon av en kuslig kvinna. Kvinnan har ett inskunket ansikte och hennes kropp är väldigt grumlig, som om den var osynlig. Hon gick varv efter varv runt gården och skriker sitt jämmer, till sist tar jämmret slut och Caitlyn ser hur den genomskinliga kvinnan går ett sista varv innan hon vänder håll och gick med långsamma steg runt husknuten och ur sikte.
Caitlyn tassade fort in i salongen och kikade ut genom dubbelfönstren där. Kvinnan öppnar ytterdörren med en skakande hand och sedan försvinner in i den. Caitlyn hör hur den gnisslar och sedan slår igenom med ett dunk.
Sedan hör hon släpande steg ute i hallen, stegen dämpas stegen då de förs över trappstegen.
Caitlyn vet inte vad hon ska göra, herrgården där de bor är mycket stor och hennes föräldrar sover på andra sidan så hon kan inte springa dit fort nog. Och enda vägen dit leder genom hallen, vilket leder förbi trappan ...
Caitlyn slog handen för munnen när kvinnan kommer in i rummet. Hon ställde sig framför Caitlyn och tittade på henne med trötta mjölkvita ögon. Caitlyn ville skrika högt av rädsla då hon såg rakt igenom kvinnan men förmår sig inte att förstöra det här kusliga ögonblicket.
Kvinnan öppnade försiktigt munnen och rörde på läpparna, men inget ljud kom i från dem. Vilket Caitlyn tyckte var konstigt med tanke på jämmret som hon skriket alldeles nyss.
Caitlyn bara stirrade in i spökets ögon, till sist lämnade kvinnan henne och försvann nedför trappan igen.

Dagen efter berättade Caitlyn om händelsen för sina föräldrar, de berättade för henne att flera av de som bott i herrgården sett ett spöke, pigan som hon kallades. Hon hade fått en dödsfödd pojke och han hade begravts vid sidan av huset för kanske 200 år sen. Pigan letade fortfarande efter honom efter alla dessa år.