Jag kände mammas blick i nacken när jag ställde ner tallriken i diskmaskinen. När jag gick ut ur köket och in på mitt rum hörde jag hur mamma mumlade oroligt med pappa innan jag stängde sovrumsdörren med en smäll.
Den här förälskelsen var ingen vanlig förälskelse, tänkte jag när jag la mig på sängen.
Jag la mig med armarna kring benen och stirrade in i väggen.
Jag var beroende av Jacob. Att det gått så fort fattade jag inte. På två dagar hade jag helt ändrat uppfattning om Forks och La push. Först tyckte jag att denna gråa plats var den tråkigaste platsen på jorden. Nu kändes det som om solen alltid lös på mig, även när den var bakom tunga moln. Det var Jacob som hade ändrat mig.
Jag suckade när hans rödbruna kropp dök fram igen i mitt huvud. Jag hade aldrig varit en sådan person som gillade personer på grund av utseendet, men Jacobs dragningskraft bestod inte bara av det, hoppades jag.
Men han är ju snäll och gullig, tänkte jag och blundade.
Ja, svarade en annan röst i mitt huvud. Men han är väldigt het.
Tyst, jag vet det men det är inte bara därför jag gillar honom. Hans längd är bra. Och hans röst är väldigt vacker.
Jaja, mig kan du inte lura sa den andra dumma rösten i mitt huvud.
Jag suckade igen och reste mig upp, jag tog mobilen från nattduksbordet och slog Lailas nummer.
Laila, min bästa vän hade väldigt mycket erfarenheter när det gällde killar. Jag hade inga erfarenheter alls, jag hade varit singel i hela mitt liv.
''Det är Laila'', sa Lailas röst i luren.
''Hej, det är Elena'', sa jag.
''Hej gumman'', sa hon glatt. Måste hon alltid kalla mig gumman. ''Du, jag tänkte precis ringa dig. Det fanns inga flygbilljetter om två veckor. Vi bokade en till mig om en vecka om det är okej?''
''Ja, visst. Det är jätte bra'', svarade jag. Skönt att hon skulle komma tidigare, det var lättare att prata med henne öga mot öga. Laila kunde lätt misstolka mig när hon inte såg mitt ansikte.
''Ja, var det något du ville?'', frågade hon och gäspade.
''Oj, ringde jag olägligt?'', frågade jag. Jag ringde alltid vid fel tillfällen.
Laila gäspade en gång till innan hon svarade. ''Nejrå, jag har bara jobbat idag, en vecka kvar nu bara sen kommer jag''
Jag log. ''Ja, men det är en sak jag måste berätta, jag behöver, ehh .. tips'', sa jag i vanlig samtalston.
Laila lät glad när hon svarade. ''Vad heter han?''
Hur kunde Leila alltid veta allting, var jag så förutsägbar?
''Haha, jag vet alltid'', svarade hon och skrattade som ett svar till mina tankar.
''Han heter Jacob'', sa jag och rodnade. Varför visste jag inte.
''Oh'', sa Laila och busvisslade. ''Vad vill du ha hjälp med?''
Jag andades tungt och djupt innan jag svarade. ''Jag är redan väldigt kär i honom, och jag träffade honom för första gången för två dagar sen.''
''Kallas inte det för kärlek vid första ögonkastet?, undrade Laila.
''Jag vet inte det, det brukar ju vara om båda blir störtkära i varandra på samma gång .. typ'', svarade jag.
Laila var tyst en stund innan hon svarade. ''Gumman, jag vet inte vad jag ska säga. Men ibland blir man störtkär i någon, men det kan gå över rätt så snabbt''
Jag tvivlade på att Jacob var en sån där kille man bara var kär i en vecka.
''Jag tror inte det Leila, det känns som om jag redan älskar honom''
''Nej, vad gulligt'', sa Laila. ''Men du, kan vi snacka om det när jag kommer. Så kanske jag kan få träffa honom. Ska du träffa honom någon mer gång?''
''Ja, imorgon'', svarade jag.
''Du ser'', sa Laila. ''Han är redan kär, tro mig, annars skulle han inte vilja träffa dig''
''Det tvivlar jag på'', svarade jag surt.
''Tvivla aldrig på dig själv gumman'', sa Laila. ''Men vi ses. Puss puss''
''Puss puss'', sa jag helt utan inlevelse och la på.
Det där samtalet hjälpte inte ett dugg, det gjorde mig bara förvirrad. Men nu hade jag i alla fall lite att fundera på.