Jag flåsade när jag kom fram, min Flock stod i sina varulvskroppar så jag bytte inte om till min människoform heller.
De diskuterade planerna igen, som vi gjort tusen så att alla visste exakt vad som skulle hända imorgon. Sam vände sitt ståtliga huvud mot mig när jag ställde mig bredvid honom. Jag nickade till svar.
Han behövde inte fråga varför jag var sen, var jag hade varit någonstans. Det enda som fanns i mina tankar var bilderna på Elena som gick på stranden och ropade mitt namn. Ropade på mig ...
Ta det lugnt Jacob, tänkte Sam. Hon klarar sig. Ingen av vampyrerna ska få ta sig ner till La push. Det ska vi se till.
Jag nickade igen.
Jag tittade upp och Carlisle började gå igenom planen igen. Jag kunde den så bra att det kändes som om jag hört den lika många gånger som jag borstat tänderna under hela mitt liv. Vilket är väldigt många gånger.
Jag ignorerade Carlisle röst och tänkte på Elenaa istället. Borde jag gå hem till henne och säga att hon ska stanna inne? Eller att hon ska fly härifrån så fort hon kan? Det kommer bara uppstå massa frågor, varför, vad händer ... ? Hon kommer bara tro att .. ja att jag vill att hon ska flytta. Det är det minsta jag vill, men det vore kanske bra så är hon skyddad.
Lyssna, sa Sam med sin alfaröst.
Jag var tvungen att lyssna, jag lade öronen på helspänn och lyssnade ännu en gång på orden jag redan visste Carlisle skulle säga. Inget nytt, bara samma gamla vanliga plan. Jag skulle föra Bella till en säker plats, min .. lukt gör att hennes lukt inte känns. Sedan, var det bara att kriga. Jag brydde mig inte längre om att Bella stod och höll Edward i handen, hon betydde ingenting för mig. Egentligen skulle jag inte ens vilja hjälpa henne imorgon. Hon betydde ingenting. Ingenting. Men, vi måste skydda henne så Edward kan vara med henne ...
Edward tittade på mig med sina guldögon. Han visste vad jag tänkte. Men jag brydde mig inte. Elena var allt, allt för mig.
Hans ögon blev lite större, som om han inte visste det jag tänkte på. Som om han inte sökt för länge sedan genom min hjärna och sett Elena. Säkert att han inte visste ...
Han nickade kort och riktade uppmärkssamheten mot Carlisle istället.

Efter mötet joggade jag lugnt hem genom skogen, jag tog en lite längre väg så jag skulle ha tid att tänka innan jag skulle träffa Billy hemma. Sen sova.
Jag hade bestämt mig, innan jag skulle hem att jag skulle ta en snabb tur förbi Elenas hus. Bara för att se att hon var där, trygg.
Jag kom fort fram, vinden avtog när jag stannade. Hennes vackra siluett syntes i fönstret. Hon tittade ut i skogen. Kikade som om hon letade efter något.
När hon försvann in i rummet och ljuset släcktes sprang jag hem till mig. Imorgon händer det, sedan kan jag träffa henne igen. Jag längtar.