Min arm brände. Det kändes som om någon hällt hundra liter kokhett vatten över den. Det spreds sig, jag kände hur det väldigt långsamt börja gå över till överarmen också. Jag skrek och började vrida mig av smärtan. Jag visste inte riktigt var jag befann mig. Jag kände två hårda armar hålla tag i mig och vi flög fram genom skogen, det kunde jag se av alla träd som susade förbi. Jag tittade upp på killens ansikte, han var vacker, men jag orkade inte bry mig. Smärtan gjorde så otroligt ont. Jag skrek igen och märkte hur någon kom lufsande bredvid oss. Jag såg Jacobs huvud, hans ögon stirrade på mig. Han såg ledsen ut. Ursäktande. Vad hände med mig? En av vampyrerna hade bitit mig, men varför gjorde det så ont på mig?
Jag vred mig av smärtan som blommade upp. Tusen knivar stacks ner i min högra arm.
"JACOB!", skrek jag och höll mitt huvud hårt i mina armar. Det dämpade inte smärtan. Vad skulle jag göra?
"Snart framme", sa killen som bar mig med en vacker röst. "En minut sen blir allt bra"
Vem sa han det till?
Jacob gnällde och skyndade sig. Jag fortsatte vrida mig och smärtan fortsatte sprida sig, min blick började skymma. Som om någon dragit ett lakan över mina ögon. Små ljusprickar dansade framför mig. Var det änglar som kommit för att rädda mig?
"Nu Jacob spring in fort!", skrek killen och jag kände hur jag dunsade snabbt i hans famn. Små dunk som om han sprang på trä. Mina ögon slocknade, jag såg att jag var inomhus i ett ljust rum. Värmen välkomnade mig.
"Carlisle", sa killen. "Hon har blivit biten av vampyrer. Nej inte av oss, men jag tror inte det är långt kvar. Du måste rädda henne"