Jag lunkade omkring hemma, visste inte riktigt vad jag skulle göra. Om några dagar skulle Bella ta examen, jag är bjuden på festen efteråt men hon vill kanske inte ha mig där. Inte efter det som hände ...
Jag suckade och satte mig i köket och lade huvudet i händerna. Efter några minuter av intensivt stirrande på mina händer kom Billy inrullande i köket.
"Jacob, tror du att du kan åka och handla lite?", frågade han. "Mjölk, bröd, bara lite småsaker"
"Javisst", svarade jag. Det här kanske kunde få mina tankar på annat håll i några minuter.
Jag tog emot Billys lista och satte mig i bilen. Bilen mullrade igång, jag trampade på gasen och bilen körde från huset mot affären. Jag körde förbi alla igenkända hus, stranden, och till sist kom jag fram till affären. Bilen parkerade jag precis utanför, så jag skulle slippa bli blöt om det började regna igen. Jag steg ur bilen, på parkeringsplatsen bredvid mig höll en familj på att stiga ur. Mamman och Pappan var redan ute när barnen kom utspringande.
"Elena, skynda dig, vi har inte hela livet på oss", gnällde hennes mamma.
Jag kastade en blick på flickan som just steg ur bilen, min blick kunde jag inte ta bort från henne. Hon var så vacker. Hennes mörkbruna hår var platt och räckte till axlarna, hon var inte så lång, kanske bara 170 cm. När jag mötte hennes blick såg jag att hennes ögon var vackert ljusblåa. Helt olika från mina som var mörkbruna.
"Skynda dig Elena", sa hennes pappa och smällde igen hennes bildörr. Han såg att jag tittade på henne och började knuffa henne framför sig mot affären. Hon vände sig om och gav mig en intresserad blick till med sina vackra ögon innan hon försvann in. Jag stod kvar som fastfrusen. Gud vad vacker hon var.

Efter någon minuts tänkande smällde jag igen min bildörr och gick mot ingången.
När jag väl kom in såg jag henne inte någonstans, jag tog en korg och gick och letade fram varorna som Billy ville ha. Jag gick igenom hela affären men jag fick inte en skymt av henne, men när jag äntligen kom till sista varan, äpplen såg jag henne stå där och plocka.
Jag gick klumpigt fram, tog en påse och började plocka jag med. Ur ögonvrån såg jag hur hon såg på mina händer, sedan vände hon sakta ansiktet uppåt och tittade på mig.
"Hej!", sa hon och log. Hon hade en alldeles underbar röst och hennes leende .. Så fint.
"Hej", sa jag. Min röst lät plötsligt alldeles hes. "Jag heter Jacob"
"Jag heter Elena", sa hon och räckte fram handen. 
Jag  tvekade en sekund, skulle jag våga hälsa på henne. Hon kommer känna att jag är glödande het. Men frestelsen var för stor, han skakade försiktigt hennes svala hand och mötte hennes blick. Hon med hela ansiktet.
"Du är väldigt varm", konstaterade hon när jag släppt hennes hand.  
"Ehh, ja, jag hade bilvärmen på i bilen", ljög jag. Vilken dålig lögn.
Jag tittade på henne och log.
"Elena, kommer du med äpplena någon gång?", röt hennes pappa. Han sköt en vagn framför sig som var fullplockad med varor. Bredvid stod hans fru, Elenas mamma och tittade lite undrande på mig.
"Jag måste gå", sa hon och sprang emot sin pappa med äpplena.
"Hejdå", ropade jag efter henne. Hon kastade en sista blick på mig innan hon försvann runt hörnet.
Jag plockade klart äpplena, jag kände mig plötsligt väldigt ensam och övergiven.

När jag gick mot kassorna och betalade var allt jag kunde tänka på henne.
Hennes hår, leende och ögon. Allt var fastpräntat framför min blick, det var det enda jag kunde se.
Efter ett tag, det kändes som en hel evighet kom jag hem. Billy tog tacksamt emot varorna och jag lade mig på sängen för att funderna lite. Mina tankar vandrade från henne till Bella, från Bella till Elena.
Efter några minuter satte jag mig rakt upp i sängen med ett sorgset utryck i ansiktet.
"Jag vet inte var hon bor", sa jag med en sorgsen röst. "Jacob din idiot"