Flygresan gick jätte sakta. Efter halva vägen blev Tanja, min lilla syster sur på mig. Hon ville också sitta vid fönstret, jag kan inte fatta att hon är 14 år ..
Jag fick ta hennes plats, jag fiskade upp min MP3-spelare ur väskan och skulle just sätta på den när Simon suckade bredvid mig.
"Något på tok, Simon?", frågade jag.
"Mitt gameboy är i pappas bil"
"Ajrå", sa jag. "Du kan lyssna med mig"
Simon tog min ena hörlur och började genast välja bland alla mina spellistor.
Vår pappa hade tagit båda våra bilar till Forks, den sista hade han kört med flyttbilarna och de var bara för två dagar sedan.


Till sist var flygresan slut. Vi packade ihop vårt handbagage och gick mot utgången. Sedan gick vi direkt mot taxibilarna, vi hade inget annat bagage med oss. Mamma valde ut en och vi andra satte oss i den.
Taxibilen körde från flygplatsen, allt man kunde se utanför var stora, svarta regnfyllda moln som när som helst
skulle spricka och blöta ner hela Forks.
Bilen körde genom hela forks, förbi hus, en polisstation, en massa affärer och till sist kom vi till en skog.
Där såklart körde taxibilen ner på vägen och in i skogen. När vi körde förbi alla gröna och bruna träd stannade
bilen plötsligt till. Chauffören öppnade bagageluckan och bar ut alla våra väskor.
Chauffören pekade upp på en kulle omgiven av träd, där uppe låg tydligen huset. Jag tittade mig omkring och på vänster sida låg ett hav, den var alldeles svart och mörk.
Mamma betalade taxin och vi gick uppför vägen på kullen. Till sist blev det plan mark och vi såg huset för första gången.
Huset var rött, ganska så stort. Och om man kikade ner för kullen såg man att vi hade väldigt fin utsikt över vattnet, och en bit längre bort såg man en del av en strand.
Vi klev in, och slapp precis bli genomblöta av regnet när molnen brast.
Pappa kom visslande ut i hallen. Han pussade oss alla på kinden. När han gjorde det på mig torkade jag genast med handen på det stället där han pussat mig.
"Ryck upp dig, Elena", sa han. "Forks är ett trevligt ställe"
"Mm", muttrade jag. Jag gillade inte Forks, alldeles blött, trist och det fanns bergis inga snygga killar här heller ..
Jag följde efter syrran när hon gick mot sovrummen.
"Ditt är närmast Tanja, ditt är längst bort"
Jag lunkade förbi syrrans rum och en bit till, sedan trädde jag in i mitt rum för första gången.
Tur att mitt rum var stort och rymligt, annars skulle jag fått ett utbrott när som helst.
Jag gick bort till fönstret och tittade ut. Härifrån kunde jag se ännu en liten bit av stranden som låg en bit bort.
På andra sidan av huset kom skogen smygande, alldeles mörk och kuslig.
Det här var lite för mycket miljöombyte för mig som är van vid att traska runt på Washingtons trottoarer med trygga lägenheter på båda sidorna om mig.
"Elena, vi ska åka och handla", ropade pappa.
Typiskt, man hinner inte ens göra sig hemmastadd innan man ska iväg igen.
Jag gick dysterst från rummet och ut i hallen. Jag tog emot jackan som mamma höll fram och satte mig på den.
Pappa kutade ut i regnet och satte på bilen, vi andra sprang efter och satte oss i baksätet.
"Alla med?", frågade pappa och vände sig om och räknade. "Bra"
Bilen körde från huset och vi åkte ännu en gång genom skogen, som verkade mycket mer kuslig när det regnade.