Jag gick runt hemma, inspekterade varje rum. Jag kände mig så uttråkad. Jag satte mig ner och kollade på TV men efter bara någon minut var det tråkigt. Jag började vanka runt igen, på jakt efter något att sysselsätta mig med. Det var mitt i sommaren, solen sken utanför och fåglarna kvittrade i från granarna. Min mobil kändes i fickan, jag plockade upp den. Jag tvekade, skulle jag verkligen ringa Elena idag? När hennes bästa vän åkt hem? Ville hon inte vara ensam? Mina fingrar dansade över knapparna, jag kunde inte motstå tanken att få hålla om henne så jag slog numret och satte luren mot örat.
"Tja snygging", svarade hon och fnittrade efter bara några signaler.
"Hej", sa jag och log. "Vill du hitta på något?"
Jag tyckte min röst lät jätte töntig, som om jag vore en 7 åring som bjöd en tjej på dejt.
"Ja visst", svarade hon. "Vad ska vi göra?"
"Vandra runt kaske? Jag kan visa dig var jag brukar vara."
Hon var tyst några ögonblick. "I skogen?" Hennes röst lät nervös.
"Ja, vi kan väl vandra runt?"
Hon svalde. "Okej. Jag kan komma hem till dig"
"Jag hämtar dig på mopeden om några minuter så kör vi hem till mig"
"Visst", sa hon glatt. "Vi ses"
"Hejdå", sa jag och lade på.
Idag kanske det skulle hända.