Jacob del 40

"Sätt er ner", befallde Sam.
Paul och Jared som småbråkat slog sig genast ner i soffan med en trumpen min. Leah satt i en fotölj med armarna i kors, hon ville inte vara här. Det såg jag på henne. Embry och Quil däremot tyckte det här skulle bli spännande, ingen prägling hade fått reda på vad de var för något än. Med undantag för Bella men hon var egentligen ingen prägling, bara utomstående. Sam stod kvar på mitten av golvet, han stirrade på hallen där Elena snart skulle uppenbara sig.
Seth stod bakom min rygg, jag satt ner i den andra mjuka fotöljen. Jag var jätte nervös. Tänk om allt skulle gå fel och hon lämnade mig?
Jag grimarserade och såg hur Elena trädde fram i hallen med mina stora kläder runt kroppen. Men hon såg ändå söt ut.
"Hej", sa hon osäkert och hennes blick flackade runt på alla varulvar i rummet.
Jag steg fram till henne och gav henne en snabb kram. "Sätt dig så ska vi berätta. Men, du kommer kanske inte tro oss"
"Jag tror på dig", sa hon.
"Allt jag kommer säga är sant, snälla Elena. Lämna mig inte efter det här"
"Jag kommer aldrig lämna dig", sa hon och en ensam tår vandrade från hennes blanka ögon.
Jag torkade bort den med ett varmt finger och satte mig ner i fotöljen igen. Hon satte sig lugnt ner närmast mig i soffan. Hon riktade sin fuktiga blick mot samtliga i rummet, jag hade lust att slå till Leah när hon tittade argt på Elena. Jag visste att vi inte fick berätta varulvs-hemligheten för någon, men det här var en nödsituation och det visste Leah. Hon strök tillbaka sitt korpsvarta hår från ögonen och riktade dem mot mig. Jag tittade tillbaka med oro i blicken.
Säg inget dumt nu Leah, bad jag till mig själv.
"Ja", sa Sam och riktade blicken mot Elena. "Vi har bestämt, eller jag har bestämt. Jag ansåg att om inte du skulle få veta det vi är så skulle det kanske gå snett någonstans"
"Ska vi verkligen", frågade Leah och svalde.
"Ja, men kanske inte allt. Bara det viktiga"
Leah såg nöjd ut och lutade sig tillbaka i fotöljen. Sedan sa Sam meningen som skulle förändra Elenas syn på mig för alltid.
"Vi är varulvar", han pekade på varenda en av oss.
Elenas ögon blev stora av förvåning. "Vad sa du?"
"Varulvar, du vet vargar", sa Paul och log. 
Elena såg helt förskräckt ut. Hon tittade på mig med ögon stora som tefat som om hon ville att jag skulle säga att det de sa var helt fel.
Jag nickade bekräftande på huvudet och riktade blicken mot Quil. Gråten sved i halsen när jag tänkte på att hon inte gillade att jag var varulv.
"Jacob", sa hon hest. "Är det sant?"
Jag tittade på henne med tårfyllda ögon. "Ja"
Hon tog försiktigt min hand och höll den i sin. "Jag tror dig"
Hennes ansikte var lika vitt som himlen utanför men hennes blick visade att hon menade det. Hon trodde på att jag var varulv och hade inget problem med det.
"Jag har fler saker att berätta", sa jag. Lättnades hade spridits sig genom min stora kropp och jag kunde äntligen lita på att hon inte skulle lämna mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0