Jag och Jacob vandrade på i en halvtimme, hand i hand. Han hjälpte mig över stora stockar som skräpade i skogen, han vände sig ofta mot mig och log och hans ögon glimmade. Till sist kom vi till en gräsklädd kulle, här och där låg gråa stenar i olika storlekar och glittrade i solskenet.
"Det här var trevligt", sa han och skrattade.
"Aa", sa jag och stämde med i hans skratt. Hans skratt klingade som musik i mina öron.
Han vände sig mot mig och lade sina stora armar runt min midja. Min mage pirrade men det var inget obehagligt pirr. De var ett lyckligt.
"Jag älskar dig", sa han och jag kände hur mina ben nästan vek sig.
"Jag älskar dig också", sa jag och kände hur rodnaden spred sig över mitt ansikte.
Sedan skedde det som jag längtat så innerligt efter. Han böjde sig ner mot mig och hans brännande läppar nuddade vid mina. Jag lade mina armar om hans hals och kysste honom tillbaka.
Ett knastrande ljud av brytande grenar hördes alldeles bakom mig och jag hörde hur Jacob morrade i strupen. Han släppte taget om mig och gick ett par steg framåt och ställde sig i försvarsställning.
"Stå still", sa han lågt.
Jag tittade mig oroat omkring. Vad var det som hände?
Sedan såg jag hur Jacobs kropp blev större och bekläddes med päls, hans kläder slets sönder och stora tassar dunkade i marken. Han var förvandlad till en varulv.
Fem vita människor dök fram i skogen framför Jacob. Allas blodröda ögon var riktade mot mig. Jag stirrade på dem tillbaka och rädslan spred sig utmed min ryggrad. De var vampyrer. Jacob tog ett högt språng emot dem och vampyrerna skingrades och sprang runt så fort att jag knappt kunde se dem.