Jag skulle träffa henne och hennes kompis om bara några timmar. Sedan jag pratade med henne igår hade jag gått runt som en idiot och flinat hela tiden. Jag letade runt i min ficka och tog fram min mobil, min mobil kändes helig nu när jag hade hennes mobilnummer där. Jag tvekade vid hennes nummer om jag skulle ringa, för kanske hundrade gången idag. Jag var inte säker på om jag ville störa henne och hennes kompis, de hade ju inte setts på ett tag så det var nog bäst att lämna dem i fred just nu.
När jag besviket stoppade ner mobilen igen kände jag något annat i min ficka, något spetsigt och kallt. Jag tog försiktigt upp föremålet. Den var hennes kompass som jag hittat igår utanför hennes hus. Jag kände ett sting i hjärtat av obehag när jag tänkte på hur mycket händelsen med mig som varulv kunde ha påverkat henne. Jag smekte försiktigt på den och en liten doft av henne spred sig i rummet, den hade fortfarande lite kvar av hennes underbara doft även om den legat nertryckt i min ficka i snart ett dygn. Ett dygn. Hur hade Bella varit ett dygn efter hon blivit jagad av Laurent och vi i vargflocken kom och räddade henne? Hon hade varit rädd, men bara några dagar efter händelsen fick hon veta vad jag var för något. Elena hade gjort samma sak som Bella, sprungit därifrån det fortaste hon kunde hem. Men skulle Elena våga gå ut? Jag tvekade försiktigt vid en tanke om jag skulle gå och hämta henne, men det kanske skulle se konstigt ut.
Bara några timmar kvar, sedan skulle jag äntligen få se hennes vackra ansikte igen. Jag längtade.