Min kropp värkte inte längre, men ett hårt jobbigt tryck hade börjat växa ovanför mitt bröst. Jag fick svårt att andas. Jag drog in små hackiga andetag med näsan men de hjälpte inte. Min hjärna var yr. Mina ögon rullade runt i ögonhålorna så allt blev suddigt. Jag hörde avlägsna skrik och folk som rusade runt mig. Ett svagt ljus hade börjat framhävas borta i fjärran. Det sista jag kände innan jag slutade andas var Jacobs varma andedräkt i mitt öra. Han viskade:
"Lämna mig inte"