Hon tryckte sig hårt mot min axel, det kändes skönt men jag var rädd att jag skulle bränna henne. Men hon var så kall, som en frusen isbit så jag la armen som inte bar henne över hennes axlar.
"Vad är det ni ska berätta?", frågade Elena med ansiktet tryckt mot mig, men jag hörde ändå det klart och tydligt.
Det var det här ögonblicket jag varit rädd för, att hon skulle börja tvivla på mig.
"Du ska få veta", sa jag lugnt. "Jag lovar"
Han tittade upp på mig, hennes ögon såg oroliga ut men nyfikna också.
"Det är inget alltför läskigt va?", frågade hon oroligt.
Det knöt sig i magen. "Nej då"
Om hon inte tycker att jag är en varulv är läskigt så vet jag inte vad ..
Jag vandrade uppför backen, det var bara någon kilometer kvar tills vi skulle komma hem till mig. Undrar om Embry hunnit samla ihop flocken en ...
Elena mumlade lite och smekte försiktigt med sin kyliga hand på min nacke.
"Ska bli kul att se var du bor", sa hon.
"Mm", sa jag. "Det ska bli kul att visa det för dig"
"Om du stannar kvar när vi berättat", mumlade jag ohörbart.
"Vad kul", sa Elena glatt men fortfarande huttrande. "Tack för att du räddade mig, hur visste du att jag var där?"
"Laila ringde", svarade jag.
Elena stelnade till i min famn. "Jaså", sa hon.
Vi fortsatte gå under tystnad, Elena hade tveksamt tagit ner sin hand från min nacke men bara efter någon minut åkte den upp igen.
"Du är verkligen kall", sa jag när vi bara skulle svänga och se huset.
"Haha", skrattade Elena. "Oh, vad fint hus" Hon tittade runt på vår trädgård, det kändes först lite konstigt att visa henne vårt ruckel och garage men när hon berömde det blev jag glad.
"Du är för söt", smickrade jag och tog tag om henne hårdare.
"Tack", sa Elena glatt.
Sedan gick jag över gräsmattan, sparkade upp dörren och Billy syntes i köket.
"Jaså, så det här är Elena", sa han och rullade fram.
"Ja", sa Elena. "Hej". Jag släppte ner henne, hon började huttrade lite när min kontakt lämnade henne.
"Jag hämtar dig en handuk och lite kläder", sa jag och försvann från köket.
Jag tassade tyst till badrummet där jag roffade åt mig en handuk, sedan sökte jag i min garderob efter något hon kunde få låna. Jag hittade en vit t-shirt och ett par urtvättade svarta mjukisbyxor.  Det fick duga.
När jag kom tillbaka till köket satt Elena ner, fortfarande lite huttrande.
Hon tittade glatt upp när jag kom in, hon tog tacksamt emot sakerna jag hade med mig och begav sig till badrummet för att byta om.
Jag kastade en snabb blick ut genom fönstret och såg till min fasa att hela flocken var på väg hit. Skulle inte det kunna skrämma henne?